Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutskämtat om
socialismen?
Av Karl Mörne
Rubriken — den kan gärna kallas antingen
vanvördig eller också malplacerad — be vi
att få låna från Aftonbladet. I Europa har den
socialistiska rörelsen bakom sig hundra år av
blod, svett och tårar samt en del framgångar,
som främjat hoppet om samhälleligt och
mänskligt framåtskridande trots allt. Skämtsam har
dess situation knappast någonsin varit, oeh vi
anse den vara det än mindre nu efter den andra
världsslaktningens avslutning. Men en
borgerlig .ledareskribent med svensk
huvudstadshorisont måste bl. a. göra klappjakt på tillfällen till
skämt. Den arme mannen upptäcker då till oeh
med i debatten för och emot socialismen, för
och emot den beramade socialiseringen,
någonting skrattretande.
också krig med utlandet. Varje aiman
revolution är bara en teoretisk uppfinning.
Naturligtvis pågår inom den spanska
rörelsen ständigt en lidelsefull diskussion i denna
fråga. En viss portion opportunism har också
gjort sig gällande. Många kamrater funno sig
så väl t.illrätta som ministrar, guvernörer,
borgmästare och officerare, att de under alla
omständigheter även för framtiden viile spela
en sådan roll. Man får hoppas, att rörelsen
blir fri från opportunismen, men även, att den
inte återvänder till en övervunnen abstrakt
ståndpunkt. Efter all sannolikhet komma ■ de
spanska kamraterna inte att återupprepa
experimentet med; regeringsdeltagande, åtminsto-
När 1847 Kommunistiska Manifestet kom ut,
varslade det om spöket, som skrämmer Europas
besuttna, kommunismens spöke,
arbetarrevolutionens spöke. Hundra år senare äro vi —
kanske — där igen, men eftersom den s. k. stora
publiken, som vissa företag tjäna stora slantar
på, hellre vill höra roliga historier än
situationens allvar, piggar man upp den med s. k.
godbitar. I själva verket frestar den sociala oron i
världen sex år efter masslaktningens inledning
inte till skämt. Icke ens polemiken kring
någonting som den svenska socialdemokratin på
krigsstigen kallar för borgerlighetens
"planhushållningsmotstånd", förkortat till PHM, kan ge
anledning till antagandet, att det nu skulle vara
"slutskämtat om socialismen". Bakom
borgerlighetens försök att ta soeiala massrörelsers
utstrålningar litet mindre på allvar döljer sig på
sin höjd en fadäs. Men å andra sidan har det
fruktansvärda nederlag, som den internationella
arbetarrörelsen oeh socialismens anseende
faktiskt lidit, givetvis ökat det borgerliga
motståndets stridshumör. Från att vara ett spöke, som
kom hela den "sunda" kapitalistiska ordningens
väktare att vackla och darra, har socialismen
visserligen förblivit en folkens och do
förtrycktas frestelse, men också blivit ett mångtydigt
frågetecken eller också, vad värre är, ett tomt
hot.
Den som inte älskar tomma manifestationer
oeh feta frasers prål måste också medge, att
inte ens en idé oeh en rörelse som socialismen
ne inte i den form, vari det kom till stånd
1936—1939. Faktiskt hade rörelsen genom
denna- taktik riskerat sin egen ställning. Men
detta konstaterande innebär icke, att CNT:s
nya erfarenheter blott voro negativa. Tvärtom.
Rörelsen konfronterades med en hel ràd
viktiga problem, vilka den dittills knappast
skänkt en tanke. Dessa uppgifter voro delvis
icke-ekonomiska och kunde ieke behandlas
utifrån en rent facklig ståndpunkt. Oeh vad söm
är ännu viktigare: många av dessa uppgifter
krävde ett demokratiskt samarbete med olika
soeiala oeh politiska krafter. Här ligger det
avgörande, det som går utöver rörelsens
tidigare föreställningskretsar. Denna erfarenhet
kommer att bli bestående.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
