Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ètt uttryck för organisation av såväl produk-’
tion som konsumtion, konst oeh vetenskap,
handel och politik. Men denna organisation
vilade på principerna om frihet oeh solidaritet.
Den nyare engelska gillesocialismen, som
skilde sig från statssocialismen genom sin
Större frihet och sin federalism, är naturligtvis
något annat än medeltidens gilleorganisation.
Engelsk gillesoeialism är modern soeialism, öch
det är inte alls att förundra sig över, att denna
engelska socialism har många drag
gemensamma med anarkosyndikalismen.
Friheten i medeltidens gillen var reglerad av
solidariteten, det vill säga av vissa frivilligt
ingångna förbindelser, regler och stadgar. Inom
denna ram fanns i den ursprungliga
gille-orgänisationen frihet till initiativ, arbete och
skapande. På sin tid utgjorde gillena det
gemensamma, det väsentliga i en stad.
Monopoliseringen av rikedomarna i de stora
besittarnäs händer har emellertid splittrat
sönder gemensamhetsandan oeh kluvit
samhället. Men så stark är denna anda av
gemensamhet, denna inbördes-hjälpens princip, att alla
människor och alla sammanslutningar säga sig
kämpa för det allmännas väl. Men hur skall
det allmännas väl kunna befordras på annat
sätt än genom, att alla få samma rätt till frihet
och existens !
Självstyre kan inte utvecklas eller existera i
ett samhälle av slavar oeh herrar. I ett
sådant samhälle bli människonia oförmögna
till självverksamhet. Allt splittras, allt
fördärvas, herrarna av makt oeh fruktan, slavarna
av undergivenhet. Men i Sverge fanns en tid,
då alla hade del i jorden, gemensamhetsmoralen
återfanns i ägorättsprineipen: jorden var allas,
alla ägde jorden genom allmänningarna. Roten
till denna sed sträcker sig till bykommunen,
clanen eller stammen. Hos de äldsta folken
fanns tydligen icke begreppet enskild
jordegendom.
Nu ha vi kommit så långt åt andra hållet,
att enskild jordegendom anses som ett heligt
begrepp, som måste skyddas av den oheliga
statens våldsmedel. Under inflytandet av
romersk rättsåskådning och den kristna kyrkan,
som upptog detta begrepp om enskild
jordegendom, uppstod så Småningom privat
jordäganderätt, i stället för att samhället ägde
jorden. Men än i dag finns rester kvar av den
tid, samhällig egendom var den enda formen
för jordbesittning. Allmänningarna, den
samfällda äganderätten, var sedan urminnes tider
formen för besittning av jord och skog. Dessa
allmänningar kunna indelas i
landsallmänningar, häradsallmänningar, soekenallmänningär
oeh byallmänningar.
Mellan kronan, det vill sagu staten, och
häradet uppstod en strid om utnyttjandet
av jord oeh skog och, vatten. Häradet kan
be,-teeknas som en kommun och den strid som då
fördes mot staten var en kamp mot höga
herrars lust till utplundring för att få leva ett
liv i lyx och skaffa pengar till krigiska
företag. Kronan eller staten införde grundregale.
Det vill säga, att staten skattlade all jord- och
ockuperade rätten till allmänningskogarna oeh
vissa värdefulla trädslag, ek, bok,
malmfyndig-heter, större vattendrag och strömfall, fiske av
värdefullare fäskslag, lax, strömming etc., vare
sig de fiskades i sjöar, åar eller i havet..
Kronan skaffade sig inkomster genom att
skattlägga inte endast skogarna och fisket
utan också bergsbruket, bergverkstionde. Denna
statens skatteplundring motiverades under
16-och 1700-talet med, att Magnus Ladulås skulle
vid ett riksmöte på Helgeandsholmen år 1282
ha genomdrivit ett beslut om skattläggning;
av-all jord oeh införande av bergs- skogs- och
vattenregale. Men när Palme Eriksson
Rosenstråle på 1850-tàlet återigen framförde denna
berättelse, stämplades den som lögnaktig, som
ren förfalskning.
Bönderna hävdade häradets äganderätt gent
emot staten eller kungen. De kungliga
anspråken på rätt till häradets eller hundarets
allmänningar avvisades. Häradet kunde betraktas
som en kommun. Oeh striden mellan kronan
eller kungamakten oeh häradet kan nog i viss
mån betraktas som en typisk kamp mellan
folkmakt och en kungamakt, som stöddes av
adelsmän och kyrkofurstar.
Striden mellan folkmakt eller folkfrihet och
kungamakt, adelsherravälde, statsmakt och
diktatur har pågått i århundraden. Den stora
frågan är, hur folkfriheten skall kunna vinna
ett starkt fotfäste oeh organiseras så, att den
kan leva. Gillena eller skråna, som från början
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
