Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Facklig reaktion
Syndikalister sökte arbete vid en. anläggning
av större omfattning. Entreprenören hade
ingenting emot att anställa dem, men först
längre fram. Han ville inte, att syndikalisterna
skulle bli majoritet vid bygget. Han ville ha
en reformistisk majoritet för att kunna
upprätta avtal med "Väg och vatten". Men sedan
man kommit så långt kunde det bli plats också
for syndikalistiska arbetare.
Exemplet, som är färskt, visar hur
samförståndsandan mellan arbetsköpare oeh
reformistiska faekorganisationer fungerar. För
arbetsköparen blir dèn reformistiska organisationen
ett instrument till att förhindra arbetarna att
genom egna aktioner öka arbetsomkostnaderna,
d. v. s. öka arbetslönerna. Den reformistiska
faekorganisationen blir ett slags
polisorganisation till att hålla "ordning" på arbetarna, ett
ämbetsverk till vilket arbetsköparen vänder
sig för att köpa arbetskraft till avtalsmässiga
priser som icke får överskridas.
Faekorganisationen blir på detta sätt en institutioit för
hejdandet av arbetarnas attacker och
hindrandet av löneökningar.
Vi kom att tänka på ovan relaterade episod,
när vi fick i våra händer en del material från
den engelska fackföreningsrörelsen, där denna
fackorganisationens uppgift framstod ännu
starkare. Den internationella utvecklingen av
den reformistiska fackföreningsrörelsen går
allt starkare dithän, att organisationerna ut-
vecklas till ett halvofficiellt ämbetsverk som
tar sig beslutanderätt över medlemmarna oeh
ordnar deras avtalsförhållanden efter ett visst
schema utan att alltför mycket fråga arbetarna
och medlemmarna till råds. Denna utveckling
har exempelvis i England lett. dithän, att
arbetarna genomfört sina strejkaktioner utanför
organisationerna och under strid med
organisationsbyråkratin. De organisationer som
arbetarna byggde upp för kampändamål oeh
genom vilka de skulle samla arbetarna till
kollektivt uppträdande för att vinna styrka gent
emot arbetsköparna vid framförandet av sina
krav har nu blivit en institution som bromsar
arbetarnas aktioner och lägger hinder i vägen
för deras strider. En sällsam utveckling, men
icke desto mindre ett faktum. Det
inledningsvis nämnda svenska exemplet är ett utslag av
samma utvecklingstendens.
Höstens doekarbetarstrejk var en av de
"inofficiella" arbetsnedläggelserna. Arbetarnas.
reallöner hade sjunkit sedan 1938 i stället för
att stiga. Men organisationens officiella
byråkrati var emot strejken. Man fick ju en
arbetarregering, men det förändrade ingenting.
Regeringen, fackorganisationen och den
kapitalistiska pressen slöt allians mot de strejkande
arbetarna, som krävde 25 shillings som daglön.
Regeringens inställning till striden kom till
uttryck i ett yttrande av arbetsministern,
Shin-well, vilken förklarade: "Med hänsyn till fack-
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
