Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft sina federalistiska förkämpar som vi får
göra bekantskap med. Rådsidén var ju också
ett uttryck för federalistiska idéer. Den
formulerades redan på 1840-talet, men vann
världsrykte med den ryska revolutionen. Parollen:
all makt till råden förbyttes av bolsjevikerna
mot parollen all makt till partiet. Rådsidén åts
upp och dödades av den bolsjevikiska staten.
Den engelska ”pluralismen” torde vara
skäligen obekant för svenska läsare. Vi införes i
dess tankevärld och får del av dess
federalistiska tendenser. Det är en utomordentligt
intressant företeelse som verkar inspirerande.
Gillessocialismen, som ett tag var så
uppmärksammad, får också sin behandling och
inkomponeras i sitt historiska sammanhang som ett
uttryck för federalistiska strävanden. Det är
över huvud taget en stor förtjänst med Rädigers
arbete, att det måste göra läsaren begripligt,
att det nya samhället icke kan skapas efter ett
enda och på förhand uppgjort schema, utan
att det alltid måste finnas plats för olika idéer
och uppfattningar att brottas, att tävla och ge
mångskiftande färg åt livet.
I dessa tider av folkens enande i
internationell skala som ett medel till krigets
övervinnande är det tacknämligt att få en orientering om
folkförbrödring och internationell federalism.
Tanken om federativt folkförbund utvecklades
redan av 1800-talets frihetliga socialister, av
Proudhon, Bakunin, Reclus. De ville inte bara
federera staterna utan också ersätta staterna
själva med federativa organismer. En verklig
folkgemenskap kunde endast förverkligas med
avskaffandet av de enskilda staternas
suveränitet och anslutna stater fick icke ha en
auktoritär författning utan måste fylla vissa
demokratiska minimikrav. Den internationella debatt
om federalistiska idéer som framträtt i olika
länder får en instruktiv översikt.
Ka Bergkvist ger i bokens sista avdelning
på ett förtjänstfullt sätt en översikt över
federalismen i svenskt samhällsliv ifrån de
äldsta folkmenigheterna intill våra dagar. Här
torde den svenske läsaren känna, att han rör
192
sig på en mera känd hemmaplan, och ha lättare
för att sätta sig in i vad det rör sig om efter
den förutgående uttömmande behandlingen.
konomisk säkerhet och socialt likaberätti-
gande utan personlig frihet är värdelös. Den
statssocialism, som man från visst håll strävar
att sätta i stället för den nuvarande ordningen,
måste frambringa en politiskt betonad ny
klassbildning som t. o. m. kommer att överträffa
det kapitalistiska samhällets. Den federalistiska
socialismen hävdar i motsats härtill autonomi
av ekonomiska, kulturella, etnologiska och
religlösa grupper mot statens allmakt och
suveränitet. Federalismen vill sätta en mera direkt
demokrati i stället för den extremt
representativa. Folket skall självt styra sig och inte
genom företrädare. Den kommunala friheten och
självbestämmanderätten, långt gående
autonomi för socknar, län och andra territoriella
enheter är ett viktigt led för federalismen. Men
därtill kommer organiseringen efter yrkes- och
industriella grupperingar. Det har uppstått
yrkes- och industriorganisationer, lokalt,
regionalt, nationellt och internationellt förenade,
fria tekniska och vetenskapliga organisationer,
organisationer för humanitära, åsikts-,
upplysnings- och bildningsändamål. Denna folkens
självorganisatoriska verksamhet blir allt mer
och mer betydelsefull och karakteristisk för det
moderna samhället. I en förening av de gamla
föreställningarna om territoriella federationer
av autonoma bosättningsområden med den
moderna organisationstanken ligger den stora
förhoppningen för federalismen, säger författaren
i sitt förord. Här uppstår en ny möjlighet för
alla medborgares direkta deltagande i den
politiska och sociala förvaltningens alla
konstruktiva uppgifter. Ju mera mångsidigt och
levande de samhälleliga formerna kan
organiseras federalistiskt, ju mera förvandlas den
negativa frihet undersåten innehar i förhållande
till den allt dominerande staten till en positiv
frihet, d. v. s. till den enskildes rätt till
fortlöpande ansvarigt deltagande i regleringen av
sina egna angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
