Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hollands lyckligaste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM man går vilse i den holländska staden
Maastricht, så är det förlåtligt. Den är så sammangyttrad
och krånglig, och Bædekers karta däröfver är så liten
och otydlig.
Det är förargligt att icke kunna taga sig fram
på egen hand, och eftersom jag ej såg till någon
polis, ville jag ingen fråga, utan gick och stafvade
på gatuskyltarne.
"Hvad är det ni inte hittar?" hörde jag plötsligt
en kvinlig stämma säga på franska.
"Hem!" svarade jag, innan jag hunnit se hvilken
som tilltalat mig.
Det var en ung flicka på 13—14 år, hvilkens
min på en gång uttryckte ett lätt löje öfver
främlingens missöde och välvilja mot honom. Hela hennes
väsen strålade af ungdomlig friskhet och hurtighet.
"Hvar är ni hemma då?"
"Jag bor å hotell ’Hazenwind’ i Boschstraat".
"Jag vet hvar det är. Det är lite för krångligt
för er att gå dit på beskrifning, men om ni följer
mig dit jag nu skall gå — det blir för er en extra
promenad på fem minuter — så skall jag taga
återvägen förbi hotellet".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
