Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nastka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad lefver folket på här?"
"Mest på bröd, men de fattigaste få ofta bara
rofvor och rötter".
"Huru tillagas de?"
"De ätas många gånger råa. På sommaren få
vi soppa af grönt".
Jag hade på hotellet i Krakau ätit något, som
hette "polsk soppa". Den var syrlig och riktigt god.
På andra ställen i byvärdshus hade jag blifvit bjuden
bröd, ägg och mjölk och därtill ingenting!
"Supa bönderna mycket här?" frågade jag.
"Ja, så snart de ha något att supa för, så
vandra de som oftast till krögaren, som är fet och
smutsig och välmående. De veta ej af något annat
nöje, något annat tidsfördrif".
"Hvad roa hustrurna sig med?"
"De få bara släpa och arbeta. Deras lif är en
ständig trampgång, med spiseln, vaggan och
ladugården som hufvudstationer. Alt det tyngsta och
smutsigaste arbetet lägges på dem. Och nästan alla
män slå sina hustrur, icke blott då de äro druckna,
utan äfven då de äro nyktra. Det är så vanligt, att
hustrurna tro, att det skall så vara. Men det tror
inte jag".
"Nej, Nastka lilla. Öfveralt, där kvinnan
behandlas hårdt är det fattigdom och smuts och okunnighet".
"Ja, jag såg ju, hur det var hos mitt herrskap i
staden. Där talade de alltid godt till hvarandra, och
de smekte hvarandra, fastän de voro gamla både herrn
och frun. Här, när de svurit sina eder i kyrkan och
prästen välsignat dem inför altaret och de druckit ur
samma kalk, är kvinnan lastdjur och slafvinna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
