Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Såssialpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetaren är sin lön värd!
När jag var en liten pojke och bodde vid en
liten järnvägsstation nere i Småland, där min far
var inspektor — då fick jag se på nära håll, hur
hänsynslöst arbetet värdesattes. Man började just då
att skövla och förstöra våra skogar. Bönderna lurades,
min far lurades av patroner i pälsar, som kommo och
stulo och sålde. Ni senfödda människor skola sent
förstå, hur fräckt man använde järnvägstjänstemännen
på den tiden för privata intressen. Jag skall alltid
minnas min far, hur han skötte det hela — sprang
som en stålfjäder med snö i mustascherna och gjorde
samma arbete, som det behövs hundra man för nu
— fattig, men glad och stolt — ty för honom som
för oss andra riktiga smålänningar är arbetets ära det
högsta i livet: Detta att göra sin plikt. Och runt
om oss gingo herrar i pälsar och förtjänade pengar,
främlingar som njöto vår gästfrihet och försvunno.
Det var de som stulo våra svenska skogar.
Och arbetarna! Jag har skrivit om dem förut.
De fingo knappt någonting. Men de satte en ära i
att kunna lasta en vagn ensamma. Och det som blev
över, sen de givit lönen åt de magra kvinnorna i
torpen och de kalla stugorna, köpte de brännvin för
och lärde sig hata herrarna med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
