Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nats för dem. De känna ett behov att vittna om
sin omvändelse, om sin själs frälsning ur tomheten,
ur slavtjänsten under egenviljan och syndens makt.
Det var icke lätt och lockande att sitta utanför och
klappa, oviss om någon skulle höra och svara,
skygg och övergiven. Mörkret föll på. Det blev
skrämmande och farligt. Då kände själen sin
vanmakt, kände den så djupt, att hon, med förlov sagt,
bredvid världslivets oerhört normala, skinande
häl-soknoppar, tedde sig en smula rubbad. Men
undret skedde. Porten öppnades. Och den ängsligt
bultande fann något därinnanför, som vållar en lycka,
en salighet sådan, att den nästan spränger språket
och talar i tungomål för att säga det outsägliga.
En hamnade vid korsets fot, på försoningens
Golgata, vid förlåtelsens kors, ja, under Frälsarens
blodiga kors, hela hans bekännelse samlades i ett
enda rop: Jesus! Ty ljuvt är Frälsarens namn. Han
är ljus i själens mörker. Ave crux, spes unica!
»Hell dig, du kors, vårt enda hopp»!
. Korset, själens segertecken,
Du på dina skuldror bar.
I det tecknets djupa skugga
Med vid Golgata jag var.
Konung, krönt med blodigt törne,
Hur din panna glänste klar!
Du, som allt Guds stora budskap
Med ditt blod har översatt,
Hur din kärlek härligt frambröt
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
