Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»la nostalgie de la perfection»; »Wer immer
stre-bend sich bemiiht* den können wir erlösen», eller
hur det heter i olika tonarter på idealtörstens
gemensamma modersmål. Idealtörsten som strävar
att göra det bästa möjliga och nå fullkomligheten,
så långt kraften räcker, i varje föreliggande stor
eller liten uppgift och under varje timme och dag
av arbetet eller vederkvickelsen. Denna strävan
riktar sig först och sist på vår egen svårhanterliga
natur, och den berövar oss ohjälpligt varje känsla
av egen viktighet och självgodhet.
Därmed sammanhänger innerligt utsikten att
förstå sanningen. Det är vår mänskliga plikt och
företrädesrätt att vinna fast mark under fötterna, en
visshet, på vilken vi kunna leva och dö.
För ungdomen, yttrade någon, är det alltid
morgon, även när tiderna skymma. I bären i edra .viljor
och huvuden en väsentlig del av Sveriges närmaste
framtid. Men när jag nu utbringar étt leve för
Uppsala studentkår, så är det ingalunda med tanke på
vad I framdeles till äventyrs skolen göra och bliva,
utan det är ungdomen såsom sådan och
undoms-tiden med dess förmåner och vånda, med dess
tjusning och möjligheter som min hyllning gäller.
Till sist ett minne från min egen ordförandetid.
På Valborgsmässoaftonen gavs i aulan Gunnar
Wennerbergs oratorium Stabat Mäter. Därefter
uppvaktades han av studentkåren i förhallen. Han
stod reslig och rak framför dörrarna till aulan, I
ungdomligt övermod företog jag att kalla honom
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
