Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje timme och varje dag till evighet genom att däri
lägga sin förtröstan och sin kärlek. Hans ord äro
fulla av tröst för den, som av nöd och grämelse
frestas att tvivla på Guds trofasthet och mista den
inre glädjen, vilken, enligt Henric Schartaus ord,
hos en kristen människa sitter bakom bekymret på
själens botten. Genom- Jesus och hans erfarenhet
kommo Gud och lidandet varandra nära, såsom
aldrig förr. Tidigare hette det: Där lidandet är, där är
icke Gud, där är Guds vrede och förkastelse. Nu
gjorde mänskligheten en annan erfarenhet: Där
lidandet är, där, just där är kanske Gud. Om Jesus
sade den himmelska rösten, vad den icke har talat
och sagt om någon annan: »Denne är min älskade
son, till vilken jag har behag.» Guds kärlek till
honom minskades ej under Frälsarens liv och verk.
Guds behag togs icke bort från honom. Men denne,
som var den älskade sonen framför alla andra,
slutade på korset. Världens omdöme var färdigt: »Han
har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa
honom, om han har behag till honom; han har ju sagt:
’Jag är Guds son.’» (Matt. 27: 43.) Gud dömde
annorlunda, och kristenheten och mänskligheten hava
givit rätt åt Guds dom. Han förblev den älskade
sonen även på korset.
Sammanhangen äro dunkla. Vårt lidande blir för
oss klarare, när vi kunna sätta det i förbindelse med
våra egna fel och försummelser. Vårt lidande äger
nära sammanhang med andra människor. Vi kunna
icke i varje fall tolka dess ursprung och dess me-
13 Söderblom V.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
