Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - II Förkastandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallelseuppgiften i detta liv och väntan på det kommande, är
frälsningen såsom hans individuella egendom,
barnaskapet hos Gud, som giver ett övervärldsligt
liv och därför hos Johannes benämnes ett evigt liv.
Det framleves i den trogna utövningen av de
religiösa och sedliga plikterna, förbi vilka ingen
genväg är given. Men det kan ej uttömmas i den
jordiska tillvaron. För den kristne har med
kännedomen av Kristus och hans verk den nya tidsåldern
begynt[1] men ej fullbordats. Denna dubbelställning
med dess udd av otillfredsställelse och övervärldslig
gudslängtan måste bevaras i den kristna religionen.
Den, som vill förvandla den kristna, himmelska
jungfrun med de uppåt blickande ögonen till en
belåten medborgarinna i denna värld för att göra
religionen folkligare och nyttigare för samfundet,
bevisar henne en björntjänst. Mot en uppfattning,
som vill göra religionen i protestantismen endast
till ett förklarande, idealiskt skimmer över
kulturens arbete, måste religionens självständiga värde
fasthållas just i Luthers och den evangeliska
kristendomens namn. Det är en övertro, att
reformationen gjort kristendomen världsligare. Det
övervärldsliga är och förbliver sådant. Men vi behöva det i
världen. Därför har Luther infört det i livets alla
förhållanden. Även i den kristna moralen skall
alltid dess övervärldsliga djärvhet synas
världsvisheten främmande och farlig. Men den får ej mistas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
