Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergspredikans värde - IX Stå icke emot den, som är ond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi fritaga i detta stycke den kristna religionen
från solidaritet med alla tiders kättäreavrättriingar,
vare sig de hade till upphovsman en Calvin eller en
Torquemada. Glömmom ej, att de första
kättaremorden gjordes på Priscillianernä år 385 äv den
»kristna» statsmakten emot kyrkans
representanters protest. Martin av Tours sökte avstyra den
kejserlige usurpatorn Maximus’ våldsamma ingripande
och ställa saken för andlig domstol, och han,
Ambrosius av Milano och Siricius av Röm avsade sig
all gemenskap med de biskopar, som på synoden i
Trier gillade kejsarens åtgörande. Den kristna
religionen kan lika litet göras ansvarig för de ivriga
förespråkare, som dödsstraffen haft. i de spanska
munkarna på Filippinerna, (Se Pinto de Guimaraes:
»La terreur espagnole aux Philippines», i Revue des
revues 15 juli 1898.)
Enligt Jesu åskådning i bergspredikan om
människosjälens oändliga värde kan dödsstraffet såsom
sådant icke från kristlig ståndpunkt anbefallas.
Det skulle föra för långt att motivera vår
övertygelse, att det icke heller för det nutida samhället
är nödvändigt söm ett mindre ont.
Sålunda förmena vi emot Tolstoy och många med
honom, att en kriminal domare, en fångvaktare, en
exekutionsbetjänt, ja, envar som tjänar statens
straffrätt,[1] måste aktas såsom en fullt jämbördig
kristen människa. Vi kunna förstå den moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
