Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
»Där är en som jag vill mäta krafterna med!» skrek
Kukubenko, hetmanen för Njesamaikovs lag.
Han gav hästen sporrarna och flög rätt i ryggen på
honom med ett så omänskligt rytande, att alla i
närheten darrade. Polacken ville hastigt svänga om sin
häst för att kasta sig emot honom, men den lydde ej :
den skrämda springaren gjorde ett sidosprång, och
Kukubenko nådde sin motståndare med ett bösskott.
Kulan trängde in bakom skulderbladet på honom, och
han störtade från hästryggen. Men ännu gav sig
polacken icke, han försökte där nedifrån träffa sin
fiende med ett hugg, men ur den förlamade armen sjönk
sabeln maktlös till marken. Då grep Kukubenko sin
tunga huggare med båda händerna och stötte till just
mellan de bleknande läpparna: svärdet spräckte två
sockervita tänder, klöv tungan på honom, skar igenom
nackkotan och borrade sig djupt ned i den fuktiga
marken, där det för övrigt fastnaglade sitt offer. Det
högadliga blodet sprutade upp som en purpurröd buske och
färgade hela den guldbroderade gula vapenrocken. Men
Kukubenko hade redan lämnat den fallne och störtade
med sina kosacker till en annan punkt i stridsvimlet.
»Tänker du låta en så dyrbar rustning ligga otagen ?»
sade Borodaty, hetmanen för det Uimanska laget.
Han lämnade sitt folk och red bort till platsen, där
den stupade ädlingen låg.
»Sju polska riddare har jag fällt med egen hand,
men maken till rustning hade ingen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
