Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»Nu den sista klunken, kamrater, till alla kristnas
ära, var de än må bo i världen!»
Och till sista man drucko kosackerna än en klunk
för hela kristenhetens välgång. Länge upprepades från
rad till rad, från lag till lag de orden:
»För alla kristnas ära, var de än må bo i världen!»
Dryckeskärlen voro redan tomma, men ännu stodo
kosackerna där med höjda händer. Deras ögon sågo
upprymt ut i luften och glänste av vinet, men ändå
voro de förlorade i djupa tankar. Det var inte på
vinning och krigsbyte de tänkte, icke därpå, vem av dem
som skulle lyckas erövra dukater, dyrbara vapen,
broderade kläder och tscherkessiska hästar. De grubblade
som örnarna, där de sitta uppflugna på de högsta
klippspetsarna av höga, otillgängliga berg. Där uppifrån
ser man det gränslösa havet utbreda sig under ens
fötter, översållat med galärer, skepp och allehanda
farkoster, små som fåglar; omgivet kring horisonten av
knappast skönjbara smala strandremsor, på vilka
kuststäderna ligga som flugor och skogarna krympt ihop
till ett lågväxt gräs. Som örnar spanade de ut kring
nejden och sökte genomtränga det dunkla öde, som
låg likt ett tungt mörker i fjärran.
Ack, hela detta fält med alla dess vägar och sänkor
skall bli sållat med deras vitnande benknotor, ymnigt
skall det begjutas med deras kosackblod och betäckas
med sönderbrutna vagnar, brustna sablar och spjut;
vida skola de tofsprydda huvudena rulla över marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
