Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 15. Hvart togo de vägen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVART TOGO DE VÄGEN?
95
Men gick det ej så bra för Kalle uti
sångspelet, så gick det så mycket bättre med ett
annat spel. Kalle var nämligen mycket styf i
»knack» och han inbjöd därtill småborgare och
så kallade »brackor» i städerna, dit han kom,
och plockade blefvo de med besked, Att vinna
ett par hundra kronor på en natt, det var för
Kalle en småsak! Allt hvad han vunnit satte
han in på bank. När han ändtligen funnit, att
sången icke var hans rätta fält och att ingen
teaterdirektör ville mer engagera honom, tog han
saken lugnt, lyfte sina pengar i banken — några
tusen kronor — och for åter till Stockholm, där
han uppsatte en — hökarbod, och på den lefde
han flott, tills han dog för några år sedan. Ibland
gick han på operans tredje rad, men skakade
på hufvudet, när det var slut: »Fy f-n, de ha
ju inga »instrument» nu för tiden! Nej, tacka
vet jag, när jag var ung!»
Stackars Palle SJ En dag fick jag
händelsevis höra, att Palle var sjuk och låg på
Serafimerlasarettet. Jag skyndade till honom.
Han låg där blek och aftärd, med stora tindrande
ögon och kort andedräkt. Palle hade
lunginflammation, och det tycktes icke finnas något
hopp om vederfående. Jag satte mig hos honom
och tog hans långa, magra hand i min. Palle
log och hviskade: »Nu, skall du se ... att allt
blir bra ändå ... till sist. De voro kitsliga mot
mig — vid teatern . . . och det var illa . . . man
skall aldrig vara kitslig. Men det gör detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
