Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HOS VILHELM ÅHMAN - 1. Direktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 HOS VILHELM ÅHMAN.
När jag anlände till Tivoli — det var tidigt
på förmiddagen — såg jag på en soffa utanför
teatern en stor, nästan jättelik figur, sittande och
stekande sig i solbaddet. Han var iklädd en
lång, fotsid hamptygsrock och på hufvudet bar
han en kaschett af samma tyg. Ögonen
skyddades af ett par stora, runda blå glasögon.
»Aha!* — tänkte jag strax. — »Där har
jag teaterns maskinmästare.» Hälsade höfligt och
lyfte litet på hatten, i det jag frågade »om
direktör Åhman stode till att träffa?»
Jätten höjde något litet på det stora, tunga
hufvudet och sade i butter ton, liksom förvånad
öfver att icke alla genast visste hvem han var:
»Direktör Åhman är jag! — Men hvem är
herm?»
Något Öfverraskad, skyndade jag att
presentera mig såsom hans nyengagerade sujett och
fick i nåder mottaga ett snäft »välkommen»,
samt tillåtelse att trycka hans feta, mjuka hand.
Dessutom fick jag — hvilket jag sedermera erfor
vara en stor ynnest — inbjudning att sitta ned
och spraka.
»Ja, ser herrn!» — började Åhman.— »Jag
tycker alltid att det är synd med ungt folk, som
råkat på afvägar vid den där så kallade
kungliga teatern i Stockholm och därför söker jag
dra sådant till mig. Sedan de fått gå i min
’skola, har det verkligen lyckats mig att få dem
något mänskligare på scenen. Framför allt kan
jag lära folk att tala, ty om den konsten ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
