Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMP. 5
Mon fann, att det. var sjelfbedrägeri, om han
sökte intala sig, att det var för att. behaga henne,
som han längtade efter storhet. Hon ville ju tvärt
om endast. ha hans kärlek och var ju fullkomligt
nöjd, om han var den ban var och blef hvad
hennes far hade varit. Alltså måste det vara något
annat, något inom honom sjelf. Hvad kunde det
vara, denna mäktiga känsla, som var starkare än
kärleken, som dref honom bort från henne ut i
verlden på må och få, blott för att vinna •—
möjligen vinna — denna tvifvelaktiga lycka, som hon
icke alls förstod: att. komma till ära och makt.
Hon visste väl, att det är detta man kallar
äregirighet, men hon förstod det icke och darrade
för det, som man gör inför det okända, och hennes
fruktan öfvergick till vidskepelse och gjorde henne
till fatalist.
»Derifrån skulle slaget komma, som skulle
krossa hennes lycka, det vore fåfängt att sträfva
emot,» tänkte den fantastiska flickan, der hon i sin
ensamhet grubblade öfver den framtid, som väntade
dem gemensamt.
Hon drömde sig vara en medeltidens stolts
jungfru, som satt i sin fäders borg och väntade,
medan hennes riddare ridit ut i främmande land
för att med stora dåd förtjena hennes ynnest. —
Månne det verkligen hade varit så? Hade den
tidens kvinnor "varit så olika henne, att de jagat
den älskade ut i en oviss strid? Månne det icke
då som nu varit denna männen egna, dunkla drift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
