Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARE.
143
Heimer satte sig bredvid den lille fryntlige
nämndemannen Jöns Hanson. Denne klippte med
ögonen på ett besynnerligt, rördt sätt och hviskade
till Heimer:
»Jag tycker patron har förbannadt rätt.»
»Tack Jöns Hanson, det gläder mig,» svarade
Helmer enkelt och tryckte nämndemannens
framräckta hand.
Kapten Segergård, bistrare än någonsin, bet i
sina mustascher och begärde ordet.
Han uttalade som sin åsigt, att han icke trodde,
att någon af bolagsmännen — med undantag af
den siste ärade talaren — ban bugade sig för
Helmer med ett leende —vore hågad att afstå
från den vinst, som tillkom honom. Företaget, var
ju i sjelfva verket, ovisst, man hade ingen borgen
för, att. det ett annat år gaf någon vinst alls; ingen
kunde begära, att man skulle nöja sig med samma
vinst som på ett kapital, placeradt. utan risk. —
»Hvad för öfrigt arbetarne angår, så göra vi dem
föga nytta med en sådan uppoffring. De tacka
oss minsann icke, utan blifva blott uppstudsiga
och mera fordrande. Icke heller bli de rikare,
men vi bli fattiga. Arbetarne äro i många fall
barn, man måste tänka och handla för dem. Det
är en dårskap, som straffar sig sjelf att gifva dem
mera oberoende och magt, än de redan ha.»
»När hvar och en sin syssla sköter, så går
allt väl, ehvad oss möter» står det i vår katekes
och likaså det rådet: »skomakare blif vid din läst»;
men arbetaren nöjer sig icke med att stanna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
