Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARE.
159
made hans predikan, och nu framhöll han, att man
icke kunde stå till svars med att kasta bort. statens
och kommunens penningar till ingen nytta, icke
heller kunde man afskeda skolläraren och taga
ifrån honom hans lön. För öfrigt var det väl icke
så farligt; fattigmans barn behöfde härdas.
Och det blef naturligtvis som presten ville.
Arbetarne delgåfvos beslutet och uppmanades
att oförtöfvadt sända sina barn till skolan, derest
ej sjukdom lade hinder i vägen. De som ändock
icke hörsammade kallelsen fingo besök af en af
skolrådets ledamöter, den barske stadsfiskalen, som
kände sitt folk. Han upprepade, hvad han hört
presten säga om »stat» och »kommun», och att
»fattigmans barn behöfva härdas», och slutade med
en påminnelse om, att derest föräldrarne äro
oförståndiga nog att motarbeta barnens bästa, så har
man rätt att hemta barnen, ja till och med lemna
dem i annan persons vård och tvinga föräldrarne
att betala för dem.
Här hjelpte inga invändningar; de hunno aldrig
framkomma, ty fiskalen kunde godt med att. tala
sjelf, men hade icke tid att höra på andra, ja d.
v. s. alla andra, som icke var minst stadsfiskaler.
Innan derför de betänksamma mödrarne hunno
säga något om »de dåliga kläderna», »den långa
vägeu» och »den stora kalla skolsalen, der bläcket
var fruset i bläckhornen hvarje morgon och måste
sättas i spiseln för att tina upp, tills barnen skulle
begagna det», så var fiskalen redan ute i sin släde
och körde bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
