Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
RROKIOT.
kunde tala ännu mera öppet med hvarandra, och
att de nu hade ännu rikare tillfälle att delgifva
hvarandra sina tankar och gemensamt öka sitt
förråd af vetande.
Sådant var deras program.
Men en tydlig förändring inträdde, så snart
de bindande orden voro uttalade och den första
kyssen med tvekan tagen och gifven.
Från denna stund blefvo allvarliga samtal allt
mera sällsynta och försvunno till sist nästan
alldeles. Intresset var borta för allt, som icke rörde
dem sjelfva och deras ömsesidiga kärlek; timme
efter timme kunde de sitta tyst omslingrande
hvarandra, endast då och då hviskande hvarandras
namn eller sakta smekande hvarandra; och alltid
syntes dem den tid de kunde anslå till denna
sysselsättning för knapp, kvällsvardsklockan ringde
så förfärligt tidigt, och sommaraftnarne voro så
ovanligt korta.
Berta gick som i en dröm och hviskade till
sig sjelf: »vakna Berta! du sofver. Detta är icke
den sunda, lifskraftiga kärlek, som skulle höja och
förädla er båda. I bli’n ju i stället slafvar under
ett sjukligt känslopjunk.»
Det var icke så hon hade tänkt sig det, och
hon var ond på sig sjelf för sin brist på intresse
för allt utom sin kärlek. Men det skulle
alltsammans bli bra igen, bara de blefvo gifta och kommo
i lugn, tänkte hon.
För ögonblicket beherskades de båda af en
nervös, orolig spänning, som oftast åtföljer förlof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
