Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna.
Axel till Anna?
Klockan slår ett, Anna; detta slag ar vårt.
Vi äro ett. I lifvets morgonstund ha vi
förenat oss. Jag vet, att intet kan åtskilja oss.
Hvarföre skrifver jag då så allvarsamt?
Hvarföre är jag så dyster?
Axel till Anna.
Hvad natten? timmar skrida långsamt!
Tankande på dig, skrifvande till dig, söker jag,,
att vinga minuterae. Nu, då allt är så tyst
och stilla omkring mig, hör jag bättre stormen
i mitt inre. Jag kan ej begripa, huru allt
kan vara så tyst, så stilla, så dödt, . . .. är.
ej delta verlden .... äro här ej menniskor’*
vaka ej i deras bröst passioner? Lefver jag
ensam, ocli ha uti min själ allena förenat sig
alla oro s-andar, som flyktat ur hvilande bröst ?
Min milda Anna, jag känner det, det är öfver
ett stormigt haf, som din milda anda skall
gjutas. Men då skall äfven allt bli frid!
Ax el till An 11 a.’
Jag har sökt hvilan . . . iåfängt! skild från
dig, skall jag ej njuta den mera. Dessa hjer-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
