Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vet du hvad vrede är? Jo det är en hel knippe
dolkar och svärd, fina, skarpa, hvassa och osyn-
liga. De finnas just invid menniskohjertat, vid som-
liga hjertan flere, vid somliga färre, hos somliga
stora, hvassa och skarpa mera än om de vore smidda
af det finaste stål, hos andra likna de blott små
knappnålar, ja hos några till och med endast agnar.
De ligga helt tätt tillsamman, lika bladen i en penn-
knif med många bett och inrättningar, och äro så
konstfullt sammanfogade att de upptaga blott ett helt
litet rum, och der sammanhållas de af en stark kläm-
mare från hjertat. Men när hjertat kommer i sådan
svallning att klämmam rabbas, då springa fjädrar
opp och alla de fina skarpa vapnen spridas omkring
till tungans spets, till ögat, till handen, ja tillhvaije
kroppens del, och derifrån ut i verlden.
De såra, de sticka, de mörda blindt hvad de
träffa, men vi som utsända dem, vi märka dem van-
ligen ej, ty de äro osynliga. Sedan de rasat så
länge att de spända nerffjädrame slaknat, då falla
de åter småningom tillbaka, hvar på sin plats och
den starka klämmarn griper åter fast öfver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
