Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mins någon numera „Hundrade minnen från Öster-
botten?“ Goda vänner i Stockholm föranstaltade ut-
gifvandet af dessa små stycken: men Sara Wacklin
gick bort, just då hon trodde sig se ett litet sken
af den ära, hon så ofta drömt om, kringstråla hen-
nes namn; och det hoppet var ändå en fröjd för
den, som väl ej så alltför mycken glädje egt i lifvet.
Stackars Sara! Till och med i ditt fädernesland
blef du snart glömd, snarare än du trodde och sna-
rare än dina små täcka „Minnen“ bort berättiga dig
till; men de hade dock gett dina sista dagar glädje,
och de voro ju då ej bortkastade!
På samma tid lefde ännu en tredje qvinna i
Abo, om livilken jag vill berätta något för dig. Också
hon flyttade till Stockholm, och man må väl säga,
att ödet styrt, väl till för Finland, som bortfört här-
ifrån så många ämnen till författarinnor. Ofta hörde
jag henne omnämnas, halft försmädligt, halft med åt-
löje. „Hon höll litterära soireer“, sade man, „hon
talade endast om författare, hon var vacker och hade
endast af kapris afslagit flera „fördelaktiga anbud“,
ja hon till och med hade troligen idkat skriftställen;
,,men Gud bevare mig, icke vill jag komma folk
ondt rykte uppå; kanske det inte är sannt; jag
påstår visst inte, att hon skrifver o. s. v.“
Jag var nyfiken att se denna „lärd i stubb“.
En dag såg jag i ett sällskap inträda en ung
dam, omsorgsfullt, men icke väl, klädd. Husets unga
dotter, känd för sin qvicka och, hvassa tunga, gick
emot henne och sade: ,,Ah kors, se Fika, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
