Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - II. De Wettes åskådning - 1. De tre övertygelsesätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
objekt för sin egentliga verksamhet. Vetandet vill
sammanfatta det enskilda under det allmänna och ur det allmänna
utveckla det enskilda — det vill bestämma, sönderdela och
förena. Men vad kan väl sägas om evighets-, frihets- och
gudsidéerna mera än att de äro till? Låter väl detta timliga
förklara sig ur det eviga och principiellt därur härledas? Väl
har man i alla tider försökt det. Om man icke förlorade sig i
osmakliga fabler och fantasier, så var det trons rena och enkla
uttryck, som man framlade som vetandets resultat. Det skall
alltid misslyckas att på ett vetenskapligt sätt begripa världen
ur Gud.7 Vad båtar det emellertid människan att tro på Gud,
frihet och odödlighet, om hon ej kan återfinna dessa idéer i
världen och ur dem förklara dess gåtor? Skulle tanken på Gud
och hans världsregering trösta henne i livets strider, om hon
icke i händelserna kunde se Guds hand och vörda hans
allmakt? Skulle världen icke såra henne med tusen motsägelser,
om hon icke i dess fenomen såge det eviga ljuset bryta igenom?
Skulle tron på ett evigt ändamål med världen skydda henne
för tvivel, om hon icke över människans lägre syften kunde
upptäcka ett högre? Men den förmågan är henne given: den
ligger blott icke i hennes förstånd utan i känslan.8
Människans tredje övertygelsesätt är aningen. I sin
aningslära, där de Wettes beroende av Fries får sitt mest markanta
uttryck, framställer han det högsta betraktelsesättet, det
estetiska, det specifikt religiösa. I naturens och
människolivets skönhet och upphöjdhet uppenbarar sig för den religiösa
aningen tingens sanna väsen och eviga ändamål: från den
täcka blomman till anblicken av den vita alpen, från det leende
dibarnet till själsstorheten hos en Cato eller Sokrates förkunna
för oss natur och ande de eviga idéernas sanning och
verklighet. Det gives heliga ögonblick, då vi skymta återglansen
av den gudomliga härligheten, spåren av den eviga allmakten
och godheten antingen i naturens stora skådespel eller i ödets
7 a. a. s. 11.
8 a. a. s. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
