Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
dechiffrera de Wettes religionsåskådning sådan den framlades
i första kapitlet av Ueber Religion und Theologie eller i det
antropologiska partiet i Biblische Dogmatik. Tegnérs uttryck
visa, att han läst boken — men att han än så länge läst den
flyktigt. Ty skulle han uttryckt sig i full överensstämmelse
med de Wette, hade han i stället gjort denna sammanställning:
tron (eller förnuftet) med sina eviga urbilder, känslan med
sina fromma aningar och aningen med sin värld av under och
skönhet.
Det finns ett andra uttryck i talet, som desslikes förråder
kännedom om de Wettes skrift: karakteriserandet av
religionen som »en ensak för känslan och tron». Albert Nilsson har
riktigt anmärkt, att detta yttrande är alldeles enastående i
Tegnérs produktion.52 Att det förekommer just här, beror på
att han nyligen gjort en flyktig bekantskap med de Wettes
bok. Ty även om icke själva uttrycket förekommer i dennes
framställning, så är det just detta skriften går ut på att visa —
att religionen är en ensak för känslan och tron. Men hade
Tegnér vid denna tidpunkt grundligen satt sig in i de Wettes
system och reservationslöst accepterat det, skulle han
sannolikt ha kastat om orden och sagt, att religionen är en ensak
för tron och känslan. Uttrycket går nämligen tillbaka på
de Wettes lära om människans tre övertygelsesätt: vetandet,
tron och aningen. Liksom »de eviga urbilderna» eller
allmänna förnuftsidéerna icke höra till vetandets utan till trons
övertygelsesätt, så hör icke heller den levande religionen med
dess värld av under och skönhet till den ideala trons utan till
aningens betraktelsesätt. Men aningens
antropologiskt-psyko-logiska hemort är känslan. I den ideala tron äro visserligen
religionens idéer givna. Men först i känslans aningar blir
religionen aktualiserad, ty där avslöja sig de i förnuftsidéerna
givna trosföremålen för trons öga såsom verkligheter och
öppna för inbillningen en värld av under och skönhet. Därför
52 a. a. s. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
