Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blygsam som en brud och slilla
lar hon hjertan småningom.
När jag, trött af evig villa,
sjönk förtviflad ner, hon kom,
och med himmelskt saktmod sade:
hoppas, hvi förtviflar du?
Ren i dalen, vid din spade,
kände mig ditt hjerta ju.
Intet röjde hennes värde,
men vid hennes fötter stod
blott en pelikan och närde
ungarna med eget blod.
Lik en ros, som halft förbleknad
i en skönhets grafhög står,
så på jorden syns hon, tecknad
uppå kinden med en tår.
Hur hon hvar välgerning gömmer
i sitt trogna hjerta ned!
Hur hon älskar, hur hon glömmer
hvarje oförrätt hon led.
Från det vilda nöjets lekar,
från det låga stoftets band
löser hon min själ, och pekar
öfver till ett bättre land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
