Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kran do löckenhöljda fälten
hvilka Östersjön och Bel-ten
piska med en fuktig vind
iir det långt till dessa ställen
hvarest Claras våg från fjällen
löper som en jagad hind.
Dock, fast också floder vandra
mellan oss, Tast berg stå opp,
våra hjertan nå hvarandra,
vara sorger, vara hopp.
Derför hur sig lyckan vänder
låt oss älska mer och mer
först hvarandra och sen fler:
och ej gå med tomma händer
ifrån lifvets zenith ner.
Glömda, oberömda fh kte
våra dagar, men vårt namn
skall ej dö, fast intet Rykte
tar det i sin falska famn;
blott en son är qvar som vårdar
våra minnen, och de frön
som vi så i Tidens gårdar
för det goda, ej för lön.
Och när Åldren en gång bockar
våra trötta skullror ner
och med silfverhvita lockar
in i evigheten ser:
o då hoppas jag vi vandra
hand i hand, då hoppas jag
vi få hvila med h varan dra
uti samma graf en dagl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
