Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öster rycker sig med vald från vester,
gent mot Norr sin boning Söder fäster,
himlens rosor spricka ur sin knopp.
Dagen vexlar öfver land och vatlen,
månan, rodnande och blyg, i natten
slår sitt öga opp.
Plantan skjuter ur den värmda mullen,
skogens kronor susa öfver kullen,
blomman stadnar vid dess fötter qvar.
Djuren leka. Ensam, utan like,
framstår menskan, och till dubbelt rike
jord och himmel tar.
Puls i ådrorna utaf naturen,
växt i plantorna, och lif i djuren,
Gudalåga, hvem har tändt dig an?
Jo, Allfader, ännu känd af ingen,
ville en gång spegla sig i tingen,
och hans spegel brann.
Ingen harpa stämmes till din ära.
Tiden ler åt Zendas höga lära,
Vestas altar flammar icke mer.
Men ett väldigt tempel än dig hyser,
och ditt öfvergifna altar lyser
ifrån solen ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
