Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sorgligt ljufva som jag älskar mest.
Och då och då jag dikta vill ett quäde
så djupt, så dystert som en röst ur grafven,
det bygdens döttrar skola sjunga åt mig
helst sedan quällen spänt sitt flor kring bergen
och himlens stjernor spegla sig i sjön.
Och slutligt när det lider vill jag söka
mig ut en liten gräsväxt plan emellan
de tvenne bröder som jag haft så kära.
Nog är der rum för mig, I äldre bröderl
Vid edra fötter kan den yngsta hvila.
En ringa hängbjörk öfver grafven skakar
i aftonvinden sina gröna lockar
och Nordens näktergal i toppen sjunger
om de tre Bröderna från Vennerns strand
som alla föllo i sin styrkas dagar
och lemnat quar uti den onda tiden
en tröstlös mor och oförsörjda små. —
Och märkas då och då vid midnattstider
tre hvita hamnar sittande vid björken
så blif ej rädd, du nattens vandringsman,
ej skada dig de luftiga gestalter.
Förtroligt hviska de i månsken der
om Konst och Vettenskap som de haft kär,
om menskoöden och om grafvens gåta,
och trycka dessemellan barm mot barm
men den är blodlös, den är icke varm
och deras ögon kunna icke gråta.
Så sitta de förnöjde hand i hand.
På deras bleka anleten ibland
en stråle faller utur nattens lykta;
men deras öga tål ej solens brand,
när hanen gal de under jorden flykta. -
— 193 —
13—183654. Tegnér, Samlade skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
