Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången helsade mig för den Romerska sångens Triumvir,
efter de prisade två nämde man äfven mitt namn.
Böcker, tre gånger fem, om förvandlade former jag diktat,
dikten, så säger man mig, lefver i minnet ännu.
Iris ur skyarne lik, i mångfaldt spelande färger,
ännu med skiftande band knyter hon himmel och jord.
Upp! jag viger dig in att vara min härold i Norden,
öfver ditt hufvud, o skaldl sväfvar min ande från nu.
Sjelf jag fyller uti de bleknade dragen på taflan,
visar dig, trogen och sann, lätta gestalternas min.
Sjelf ingifver jag dig sexfotade versen som dansar
rask som bland blommorna hän dansar den skummiga
flod.–––-
Skynda dig! Timmarna fly, re’n gråna de lagrade lockar,
Febus för alla en gång gömmer båd’ lyra och sol.
Dock — han gömmer dem ej, han gifver dem blekare åter,
solen är mattare här, lyran är formad af moln.
Ty hit tränger ej mer från jorden, än själen af tingen,
bilden i källorna lik dallrar den eviga der.
Sorglöst sväfva vi kring bland liljor väfda af månsken,
under de luftiga trän sträcka vi lemmar af dunst.
Kroppen förvittras till luft, men sinnet är evigt det samma,
sanning och snille och dygd lefva bland skuggorna qvar.
Derför är plats i vårt lag för Svensken med Romaresinnet,
Latiens skalder en dag famna sin nordiska bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
