Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ideelt). Objectift är det då sjelfva föremålet, subjectift
då föremålets idé göres till ämne för åskådningen. Då nu
all Poésie vill uttrycka det sköna, så följer häraf att Poesien
måste vara antingen reell eller ideel, objectif eller subjectif.
Den objectiva P. måste således i synnerhet sysselsätta sig
med den yttre skönheten i formerna, utan afseende på denna
skönhets subjectiva verkan på Poeten sjelf. All skönhet
är väl så till vida ideel att den alltid grundar sig på en idé,
en operation af mitt subject. Man säger väl att konsten
imiterar Naturen; men det är orätt; ty konsten imiterar
ej, utan idealiserar Naturen, det vill säga, genom konsten
borttages från ett naturföremål allt hvad som deri är
tillfälligt, och detta föremål stegras till en potens der det blir
ett uttryck af föremålets idé. Men sedan sålunda ett skönt
object blifvit genom konsten framställdt, ej efter Naturen,
men efter idén, så kan likväl den poetiska framställningen
sladna vid denna bild, utan att vidare sysselsätta sig med
dess verkan på det bildande eller föreställande objectet.
Den kan så helt och hållit fördjupa sig i denna bild, att den
liksom förglömmer sitt eget subject, eller med andra ord,
hela dess subjectiva varelse kan förlora sig i objectet och
dess åskådning. Detta utgör nu Caracteren af den obj.
Poesien. — Den subjectiva poesien deremot, uppfattar,
liksom den objectiva, och bearbetar objectet efter en idé;
den ser ej objectet naket och ensamt sådant som det
förekommer i naturen, utan förädladt till ideal, såsom symbol
af det oändliga. Häruti är den lika med den objectiva; men
den stadnar ej härvid; den uttrycker ej blott objectets ideella
skönhet, utan äfven (och deri ligger dess caracter) dess
verkan på subjectet. Den nöjer sig således ej blott med
att bilda en ideel verld; den visar sig deri sjelf, och hänför
dess former till sig. I den obj. poesien står Poeten osynlig
bakom sitt verk, liksom en Gud bakom sin Skapelse; i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
