Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med sitt rätta namn blygdes man att yttra det. Med
f de heliga namnen af upplysning och fördomsfrihet
utsmyckade man denna djuriska uselhet, detta djefvulska
vanvett. Från denna orena källa härleder sig också
vä-sendteligen allt det andeliga förderf som i våra dagar
öfverströmmar verlden. O, m. v. långt, långt måste
likväl förderfvet vara kommit innan menniskan hunnit hit.
Vilden ser dock Guds öga i solen, han hörer hans röst i
åskan; och vi christne som skulle vara klokare än han, vi
för hvilka alla himmelens skatter ligga uppslagna i
lefvande Guds ord, för oss skulle ej himlarna förkunna hans
ära och fästet icke hans händers verk. Man kan icke
beklaga den som sålunda med liknöjdhet bortkastar sitt
värde som menniska, och sänker sig ner till djuren då
han kunde höja sig till Englarna. Vi vilja låta honom stifta
brödralag med fänaden; och lefva och dö såsom den; men han
må dölja sitt anlete för dagen, och upphöra att kalla sig
menniska. — Med helig vämjelse vilja vi bortvända vår syn
från denna styggelse; ty der, der finna vi visserligen icke
den andeliga friden.
b) Den andeliga friden vinnes vidare icke genom orkeslös
overksamhet och ett tomt svärmeri. Det är menniskans
lynne, m. åh. att ständigt förfalla i ytterligheter. Allt det
bästa och heligaste kan hon missbruka, sjelfva gudsfruktan
icke undantagen. Mången hvars hjerta längtat till den
andeliga friden, har trott sig finna att den icke stode att ernå
midt ibland verldens buller och förströelser. Han drar sig
derför undan \ verklös hvila, förlorar sin tid i fruktlösa
betraktelser och tror sig vida öfver dem som med sina
ger-ningar bevisa att de känna Gud. Drömmande går han fram
genom lifvet, och när aftonen kommer har han ingenting
uträttat. Hans andakt, vore den äfven än så uppriktig,
är likväl en tanke utan handling, ett träd utan rot som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
