Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke glömma, att mina krafter äro inskränkta och mitt kall
vigtigt; icke att jag hitintills förvaltat ett dylikt,
troligtvis med mera bemödande än lycka. Jag böjer mitt hjerta
inför dig, Allsmäktige, Du, från hvilken kraft och mod och
framgång kommer. Jag vet, att jag en gång skall ansvara
inför dig för hvad jag här verkat; jag vet, att Du en gång
skall fråga mig, huru jag behandlat ditt skönaste verk. Och
hvad vill jag väl svara dig, om Du ej sjelf lägger kraft till
mitt uppsåt, om Du ej sjelf lifvar mitt nit när det vacklar,
och styrker mitt tålamod när det tröttnar. Du har kallat
mig till tolk af din läia, Du har satt mig att arbeta i din
vingård, att i de unga hjertan utså himlafrön af kunskap
och dygd? O! så Öfvergif icke din tjenare. Ty icke tjenar
dig blott den, som förkunnar din lära i templet, utan äfven
den, som med redligt sinne vårdar kunskapens ljus det Du
sjelf tände, och bildar menniskor för den jord Du skapat,
medborgare för det Fädernesland Du beskyddar. Krön
mitt bemödande, icke med ära, men med framgång, låt
mig icke en dag, onyttig för himmel och jord, med tomma
händer träda fram inför din domstoll
Men det är icke blott om tunga pligter jag i dag bör
tala. Jag har äfven angenäma pligter att uppfylla, jag har
förbindelser att erkänna, som äro dyrbara för mitt hjerta.
Och till hvilken skulle jag väl äga flere och större än till
Stiftets Högste Styresman, upplysningens ypperste
beford-rare i vår landsort, till Herr Biskoppen som jag tackar för
min lycka, till Tit. som är på en gång dess förste
grund-läggare och dess högste domare? Jag vet, att Tit. icke
behöfver detta erkännande af min tacksamhet; men mitt
eget hjerta behöfver att yttra den högt och offenteligt;
och det är en förlåtlig stolthet, om jag bland alla dem, som
bidragit till mitt väl, yfves att främst kunna anföra Tit.
vördade namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
