Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lof, deras välgerningar, deras bedrifter voro således icke
främmande för sången öfver en dylik seger. Härigenom
låg alltså Mythernas fält öppet för skalden, icke som en
nödhjelp, utan som en väsendtelig tillhörighet, hvarförutan
man icke kan tänka sig hans sånger. Att tänka sig en
Grekisk Segersång utan sagan och Mythen, det är att tänka sig
den ogrekisk, det är att ha alldeles intet begrepp om ämnets
beskaffenhet, folkets tänkesätt, tidens anda. De ämnen
Pindarus behandlade, voro sålunda ingalunda fattiga och
sterila; poesien har få rikare att uppvisa. Det var icke
af nöd, af brist på något bättre, som han kastade sig in
på sagans och Mythens områden. Hans sång har och måste
ha sin rot i forntidens minnen och i gudarnas samquäm.
Det är en Olympisk vext, livars blomma blott utvicklar
sig i den närvarande tiden, men som hämtar sina
näringssafter djupt ur det förflutna.
Genom det anförda hoppas jag är klart hvad jag menar
med att Pindarus är episk (beatissima rerum copia). Hans
fleste Oder behandla något mythiskt eller historiskt ämne.
Behandlingen är utan tvifvel lyrisk, men innehållet episkt.
Pindarus skiljer sig derigenom väsendteligen från våra
moderna Lyrici, som sällan ha något annat ämne än sina
åsigter, reflexioner, känslor vid en sak; de krama alltjemnt
på den torra svampen af sin egen personlighet, sitt eget jag,
och sällan kommer det annat än vatten derutur. Pindarus
åter lägger icke sin egen känsla, utan en saga från forntiden,
en Myth från Gudaverlden till grund för sången, den är
the-mat hvartill allt hänför sig och hvaröfver vi förnimma hans
röst han har alltid ett bestämdt object, och förlorar sig
icke som de nyare i blott subjectivitet utan bestämdt
innehåll. Ännu mer skiljer han sig genom sin behandling af
ämnet, genom hela sin högtidliga ton, sitt allvarsamma manér,
ifrån andra lyrici, t. ex. från Horatius, med hvilken man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
