Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fast hon diktens himmel gråter
glömmer hon dock ej sitt hus,
speglar liksom Iris åter
jordens dunst och himlens ljus.» —
Så han talte, men de andra
hörde afundsjukt derpå,
kunde ej hans stolthet klandra,
men förtröto den ändå.
Slutligt togo de till ordet,
skreko alla om hvarann:
»Det var slumpen, slumpen gjorde’t,
men gör om det, om du kan.»
Då blef gubben stött och sade:
»Slumpen är en narr som I.
Det skall ge sig, om han hade
mera del än jag deri.»
Nu, att straffa öfverdådet,
hviskade han till Schwerin,
och tog Amor med i rådet,
Guden med den skälmska min.
Ej vet jag hvad sedan hände,
men mot vester året skred,
och när gubben återvände
kom en ny Martina med:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
