- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 4. 1822-1824 /
130

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i naturens eller i andans verld. Hvarje idé, äfven den
rikaste, äfven den sannaste, är alltid en ytterlighet, det
vill säga, han är alltid yttersta länken af en fortgående
kedja, som förut måste öfverses. En yngling uppsnappar
vid Högskolan mer eller mindre af dessa. Är han icke
till-räckligen underbyggd, kan han således ej inse
sammanhanget mellan en hög sanning och alla de lägre, som hon
förutsätter och hvarpå hon hvilar, då blir sjelfva
sanningen i hans mun ett tomt munväder. Han drömmer sig på
kunskapens höjder, utan att rätt veta huru -han kommit
dit, han uttalar ordet till vettenskapens gåta, utan att
kunna göra reda för dess stafvelser. Då uppkommer det
slags ytlighet, som afgör allt med maktspråk, det slags
oreda som inbillar sig vara djupsinnighet, det slags
stolthet som föraktar, såsom en stoftets träl, en hvar som
frågar efter skäl och bevis för den nyhittade visheten.
Tankens sjelfständighet går förlorad, och med det samma den
egentliga lifsprincipen för allt vetande; vettenskap och konst
vända bort sina vredgade ansigten från ett omyndigt,
efter-pladdrande och barnsligt slägte. Och hvaraf kommer all
denna villervalla? Visserligen äfven af andra orsaker som
verka tillfälligt: men till en betydlig del äfven af
otillräckliga Elementarkunskaper och bristande Skolstudier.
När skeppet har sin ballast seglar det ej så lätt omkull, när i
ynglingen lärt något grundligt, förstiger han sig ej så
plötsligt i luften. Tron derföre icke, M. B., att Ert yrke
är äfven så ringa som det är mödosamt. Det är sant,
huru gräset växer, huru läraren bildar, det märker man
likaså litet här som annorstädes, kanske äfven mindre.
Men på skenet vilja vi ej akta: som männer vilja vi arbeta
för verkligheten. I ären, som jag ser, samtelige invigde jr
till Herrans tjenst, I ären Församlingens lärare, I ären
skaffare till Guds rike. — I ären invigde till Herrans tjenst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:02:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/4/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free