Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sången är en dröm ur gyllne ären,
en gång i lifvet af hvart hjerta drömd,
fast ej så skön, fast ej så himlaboren;
en sång så ljuf som lärkornas om våren,
öm, enkel, oskuldsfull — oeh derför är han glömd.
Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas
och sången svärmar kring hans vigda.mund.
Hör hur han skämtar, se hur gladt han skalkas
bland nymferna uti den gröna lund.
Men ack! hans glädje ligger ej i kannan,
ej i idyller som han kring sig strött,
hans druckna öga söker än en annan,
oeh märk det vemodsdraget öfver pannan,
ett Nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt.
I Djurgårdsekar, susen vänligt öfver
den störste sångarns bild som Norden bar!
Det fins ej tid som dessa toner sofver,
det. fins ej land som deras like har.
En sång som växer vild, oeh likväl ansad,
bär konstens regel, men försmår dess tvång,
till hälflen medvetslös, till hälften sansad,
en gudadans på gudaberget dansad
med Faun och Gra tie oeh Sångmö på en gång!
Dernäst hör Lidner: »grafvens portar knarra
»på tröga gångjern, domen förestår,
»oeh lampans matta sken på marmorn darra,
»och midnattsklockan ifrån tornet slår.»
Förstörd, förvissnad före mogningsstunden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
