Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem kastar första stenen på den som i ett sådant
ögonblick af tvifvel och nedslagenhet utropar med Simon: Vi
haf ve arbetat hela natten och fått intet.
III. Men på din ord, Herre, vill jag kasta ut näten. Så
lyder vår Text slutligen. Måtte dessa ord, i nödens och
tviflets stunder, finna ett återsvar i hvarje bröst! De
innebära den förtröstan till Gud som bör vara hörnestenen i
allt Christeligt lif, dessa orden äro stamorden till allt mod,
allt hopp, all glädje i lifvet och i döden. Visserligen
gif-ves det ett dåraktigt sätt att förtrösta på Gud, då man
nemligen i orkeslös beqvämlighet låter allting gå som det
vill och kan, och tänker att Gud, allt vårt bemödande
förutan, väl ändå slutligen skall styra allt till det bästa.
Han kläder liljorna på marken (heter det) och föder foglarne
under himmelen: skulle han då icke äfven föda mig? Dessa
missförstådda ord äro alltjemt i dårens mun, helst då han
himlar sig och lättjas och tigger. Gud skall föda dig,
säger du. Ja, visserligen: men i ditt anletes svett skall han
föda dig, de krafter Gud dig förlänat dem skall du icke
skrinlägga såsom en ofruktbar skatt, utan du skall
använda dem så godt du kan och förstår, du skall icke tro
att lifvets goda regnar sjelfmant ner öfver den
drömmande, eller att du sofver dig till din lycka, du skall minnas
att framgången för det mesta är bemödandets son. —
Men huru du sträfvar och äflas, visserligen måste du dock
erkänna att om Gud ej bygger huset, så arbeta de fåfängt
som derpå bygga. Du sår din jord, men det är Gud som
växten gifver. Der går en plan genom verlden hvars
sammanhang du icke inser, men hvars följder du erfar och
måste underkasta dig. I allt livad du företar beror
utgången dock ytterst på en högre ledning, ingen jordisk
klokhet, ingen mensklig makt förmår ställa borgen för det
tillkommande, och öfver sljernorna bor Ilan, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
