Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Flyttningen (1826)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rörd jag lyddes ändå på hans ord, helst när han förtalte
sagan om oskuld och fall, sagan om Eden och frukt,
skapelsens djupa myster, Försoningens hemlighet, eller
hvad som är nyckeln dertill, kärlek och nåd hos Guds son.
Var ej menskones son tillika Guds son, och hvarföre
finner orimligt du det som dock för hjertat är klart.
Skapande kraft, och helgande kraft och försonande kärlek,
anade Plato ej dem, Skalden i prosa, alltren?
le i ditt innersta opp. — Är Tänkandets väsen ej trefaldt?
Andas de helige Tre icke i allt som är till?
Kärlekens hemlighet är den ej diktens hemlighet äfven,
outgrundlig som den, är Religionen ej sång?
Ä.r en poet ej profet, ej profet i tanka och handling,
i uppoffring och mod, mod till att lefva och dö
!ör h vad han anser för rätt och bör våga, för skönt han vill bilda,
stamma ej begge två utur det djupaste bröst?
Prisas begge ej högt, men försmädas, förföljas och blöda,
ej på ett kors utaf träd, men på en jord som de lyst?
Fader, förlåt dem du, ty de veta ej hvad de göra,
ha de förnummit ditt ord, icke förstodo de det.
Dålig är Grekiskan der. Likmycket, meningen är dock
högpoétisk och djup. Känner ditt hjerta ej det?
Ultså, mitt Skåne, farväl! Farväl I vänner som följen
Sångarn till vägs, o farväl! Unga I ären ännu.
Årligt jag lärde Er förr hvad jag sjelf af Hellenerna lärde,
vården den gnistan alltjemt, tagen den med Er i graf.
Lunda, farväl! Ack, hos dig har jag lefvat närmre Europa,
närmre till solen, farväl! aldrig förgäter jag dig.
ildrig din Helgonahöjd, sångkullen der heliga minnen,
Absalon, Saxo och Finn, Gerda och Waldemar Kung
nnu sofva i lugn som tonerna sofva i harpan,
| innan de väckas till lif, en gång jag väcker dem väl. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
