Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Kronbruden - Till Frans Michael Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min är en sköldmö, vill ej gerna skona,
trifs helst med natten, tingens äldsta mor,
trifs uti stormen, i oroligt kaos.
Hur olika vi två, men låt ej det bedra oss!
Det går ej blott en väg, men der gå tusen
till mångafsätsiga Parnassen opp.
En förer neråt ifrån himlaljusen,
en annan går ur rosengårdar opp.
En våt af tårar är, en annan frusen,
en genom minnen går, en genom hopp.
En som Titan sin djerfva bana fyller,
en annan fyller den, men helst ibland idyller. —
Kom, Michael, kom, och låt oss sitta samman
och fylla Odins gamla land med sång!
En gnista skänktes oss af gudaflamman,
så vårdom henne förrn hon släcks en gång!
För höga Svea, gamla hj el teamman,
vi henne fått. Upp, sjungom utan tvång,
och låt oss verka, tills hon är förgången,
det kära landet för, och för den kära sången!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
