Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Muntre, som föredrog moralfilosofien, var cn
af de ädlaste män, som någonsin sutit på cn
akademisk lärostol. Han var en ifrig Kantian, och dels
genom samtal, dels genom böcker, som han lemnade
mig (ill genomläsning, och för hvilka jag sedermera
fick redogöra, införde han mig i denna för mig
främmande vcrld. Vitterhet älskade han mycket, och
uppmuntrade ofta mina försök i denna väg".
”Till Lidbeck kom jag i ett eget förhållande.
Han hade nyss blifvit utnämnd till professor i
cstheti-ken, hade förut, ulan synnerlig lycka, försökt sig i
poesien, och hans vitterhet stod icke i det bästa
anseende vid universitetet. Det kunde ej undfalla
honom, att en farlig medtäflare inom akademien
uppväxte i mig. Han var likväl onekligen en man af
vidsträckta kunskaper, och derjemte af en sällsynt blidhet
i lynnet. Mig visade han ifrän början mycken välvilja
och vänskap, gaf mig många goda råd i afseende på
mina vittra studier, hvaraf jag också hade mer
fördel än af hans föreläsningar efter Eschenburgs
handbok, och uppmuntrade, kanske mer än han bort,
min rimlust. Hans kritik, alltid välment, var
olvif-velaktigt mindre djup än klar. Jag har efter hans
död sjungit:
— — — — — ”en, som sednasl har bortgått,
tog mig i faderlig vård och lärde mig skalan till sången,
när jag var ung och behöfde hans råd, och han har-
mades icke,
0111 jag ej följde dem jemt, men försökte, som
ynglingar pläga,
vingarnas kraft i rymder, ej hans: det var ädelt afhonomi”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
