Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Svenska Akademiens femtiåra minneshögtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min barndom föll uti hans solskensstunder,
Jag mins den tiden: hur den är mig kär.
Med sin förhoppning, sina sångar-under
Och allt det nya lif, som rördes der!
Det var som varen, när hans värma droppar
Ur blånad sky och löser vintrens tvång:
Då leka djur, då svälla lundens knoppar,
Och kinden färgas, menskohjertat hoppar
Och allt omkring är lust och mod och fågelsång.
De gamle Caroliner hade somnat
I blått och kyller, ifrån splitets dar,
Som allt försökt och ingenting fullkomnat,
Då ingen kung och ingen ära var.
Hvad Norden evigt vill, en kung, som känner
Sin egen kraft, stod åter fram i glans,
Och der vardt ordning ibland frie männer,
Och makt och lydnad blefvo åter vänner,
Och allt var gladt och tryggt vid tanken, att han
fanns *.
I purpur satt förtjusaren på thronen,
Och spiran var en trollstaf: med hvar stund
* — Nationen,
Som sorglöst spridde sig kring thronen,
Trygg vid den tanken, att du fanns.
Wallin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
