Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i himlabågen stiger ner till jorden. Då
snillet fattar tingens väsende i deras
himmelska skönhet, så leker qvickheten med deras
jordiska förhållanden. Hon uppfinner, men en
likhet; snillet skapar, men en verld. Hon diktar
verkligen, men det är ett epigram. Hon gör
verkliga upptäcktsresor, men det är intet fast
land, blott Sporadiska öar, som hon finner.
Derföre har en berömd författare träffande kallat
qvickheten för en fragmentarisk genialitet. Hon
är icke snillet sjelf, men hon är alltid snillrik.
I Grefve Oxenstjernas flygtiga poëmer drifver
denna qvickhet öfverallt sitt muntra spel. Men
hon är icke bitande, endast glad, ett ystert,
men icke ett vanartadt barn, med ett fromt
hjerta, och upptuktadt af Behagen.
Af en ännu mera rent tillfällig anledning
än skaldebrefven äro de till större delen i
dramatisk form författade dikter, hvarmed Grefve
Oxenstjerna vid flera tillfällen lifvade glädjen
och högtidligheterna inom hofvet. Författaren
har sjelf insett och anmärkt, att de ej böra
bedömmas som egentliga dramatiska arbeten; och
en sådan dom skulle de väl också icke kunna
uthärda, vore det också endast för den
vanligtvis allegoriska formen, hvilken dock ingalunda
hör till scenen. Ty äfven så skön som
allegorien är t. ex. i Hoppet, der de lätt bildade
gestalterna blott flygtigt framskymta, äfven så
opoëtisk är den t. ex. i hjeltedikten, der de på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
