Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - På Wexiö Gymnasium, Juni 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va den inre, barnsliga, förtröstansfulla känslan
af det gudomliga. Men den egentligaste och
verksammaste tidepunkten för en sådan väckelse
inträffar före skoltiden. Ingen ålder i
mennisko-lifvet är så rik på religionskänsla som den
spädaste. I åskan fruktar barnet den okände, den
starke hämnaren; och i sommarvärmen älskar
det, högre än vi, den gode Guden, som klär
marken grön och fyller den luftiga lekstugan
med blommor: det känner, bättre än vi, att
Gud bor i det sakta vädret. I den mån som
begreppet uppklarnar, förbleknar vanligtvis
känslan,- englarne bo synbarare i morgonrodnaden
än i solen. Med ett ord, himmelriket hör
barnen till, och derföre tillhör äfven den religiösa
uppfostran först och väsendtligast föräldrarna.
Barnet fattar bäst Guds makt och rättvisa när
fadren, Guds kärlek och omvårdnad när
modren talar derom; ty desse äro sjelfve de
närmaste och naturligaste sinnebilderna af begge.
Skolan förutsätter derföre med rätta
religions-känslan både väckt och i sina grunddrag
utvecklad. Är detta försummadt, så kommer
merendels den offentliga uppfostran för sent att
ersätta det. Har barnet ej på modrens knä lärt
sig känna hvad bönen är, så blir vanligtvis det
begrepp, som i skolan inhämtas härom, för
hela lifstiden en död kunskap. I korthet, det
egenteligen lifgifvande, fruktbärande och
vä-sendtliga i all religionsbildning är af naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
