Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 7 april 1928 - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
79
behandlade området, och framställningen verkar som helhet
vederhäftig och ändamålsenlig. J. K.
Installationsteknik. Handbok för elektrotekniker V.
Utarbetad inom Elektriska prövningsanstalten under
ledning av överingeniör Torsten Holmgren". Svenska
bokhandelscentralen a.-b. Stockholm 1927. 359 sid. 170 fig.
Arbetet är i främsta rummet avsett för installatörer och
dess närmaste syfte att inom hithörande kretsar sprida
önskvärd kunskap om elektriska installationers
ändamålsenliga utförande i överensstämmelse med gällande
föreskrifter och teknikens nuvarande ståndpunkt. Helt
synonyma äro visserligen ej dessa begrepp, då inom detta gebit
åsikterna om de krav som böra ställas på materielen och.
dess användning just nu äro stadda på glid, därvid
föreskrifterna naturligt nog komma på efterkälken, men boken
har givetvis oberoende härav sitt värde för de i
praktiken arbetande, och de förskjutningar beträffande
innehållets. aktualitet som utvecklingen kommer att medföra,
torde i sinom tid nöjaktigt tillgodoses i en ny upplaga.
J. K.
Die Montage elektrischer Licht- u. Kraftanlagen. Von
Oberingenieur H. Pohl. 14:e upplagan. Dr Max Jänecke,
Verlagsbuchhandlung, Leipzig 1927. 258 sid. 375 fig. Pris
Rm 3: 90.
De många upplagorna av detta lilla arbete tyda på en ej
oansenlig popularitet. Boken innehåller förutom det rent
installationstekniska materialet även kapitel om elektriska
generatorer och motorer, omformare, ackumulatorer och
mätinstrument. Det ligger i sakens natur, att varje
enskild detalj här måste tillmätas ett mycket begränsat
utrymme, men bör samtidigt erkännas, att förf. i allmänhet
väl lyckats få fram det väsentligaste på varje punkt.
Innehållet hänför sig givetvis uteslutande till tysk praxis och
tyska föreskrifter, och kan för den härav intresserade
erbjuda en del av intresse.
J. K.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för elektroteknik,
sektionen för radio- och svagströmsteknik, höll fredagen den
2 februari sammanträde å föreningens lokal under professor
H. Pleijels ordförandeskap.
I avdelningen invaldes ingenjörerna Charles Gewertz
och Einar Tiianderz.
Till det välbesökta sammanträdet hade inbjudits
medlemmarna i Stockholms radioklubb, vilka även i stor
utsträckning hörsammat kallelsen.
Efter protokollsjustering och inval höll civilingenjör Erik
O. Löfgren föredrag i det aktuella ämnet "Användningen av
belysningsnätet som strömkälla för radioapparater".
Talaren redogjorde för utvecklingen särskilt i föregångslandet
U. S. A., där man tidigt försökt frigöra sig från de besvär
och större kostnader, som äro förenade med användningen
av fristående batterier och ackumulatorer till rörmottagare
tör rundradio. Man började med att ersätta anodbatteriet
med spänning från belysningsnätet, varefter turen kom Ull
glödbatteriet, varvid metoden med laddning från nätet
alternativt med drift utvecklades till kontinuerlig laddning
av buffertbatteri även under pågående radiomottagning.
Fullt genomförd erbjuder "elektrifieringen" av
radioapparaten tre huvudproblem: val av lämpligt
kopplingsschema, frågan om störningsfrihet från t. e. lamelltoner
samt undertryckandet av nätspänningens variationer.
Vid likströmsnät användes för anodspänningen antingen
potentiometer, som drar mera ström, eller försättsmotstånd,
som dock kan medföra farliga spänningar. Dränering av
störningar sker med kondensator. För glödtrådarna
användes endast seriekoppling, då parallellkoppling utom ökad
strömförbrukning medför dyrare dränering samt en ökad
rörförbrukning. Sedan olika filteranordningar avhandlats,
redogjorde talaren för sina undersökningar beträffande
variationer och störningstoner ä Stockholmsnätet samt om
resultaten av försök för att fastställa tillåtna gränser för
störningsspänningar. För en lämplig 3-rörsmottagare, vars
koppling angavs och motiverades, hade funnits att 3 mV
kunde tillåtas för 4 volts glödtrådsspänning, 1 mV för
gallerspänning I på 3 voit, 40 mV för gallerspänning II på 4,5
voit, 400 mV för gallerspänning III på 24 voit samt slutligen
10 mV för anodspänningen på 120 voit. Pushpullkoppling
samt andra kompensationskopplingar för störningars
undertryckande berördes därefter.
Växelströmsanordningarna bli dyrbarare. Anodspänningen
tages direkt med likriktare, vanligen vakuumlampor eller
glimlampor. Dubbelvägslikriktning ger bästa resultat. För
glödströmmen har man batteri, som matas med likriktare
över försättsmotstånd eller potentiometer. På senare tider
har man särskilt i Frankrike arbetat på glödkatodrör med
direkt växelströmmatning, först med användande av
kraftiga glödtrådar, men föredragshållaren var av den
uppfattningen, att den nyare principen med indirekt uppvärmning
skulle kunna tänkas innebära vissa stora fördelar.
Från att anordna gamla radioapparater för direkt
anslutning till likströmsnät genom lösa tillsatser ville ingenjör
Löfgren avråda, då särskilt vid avbrott farliga spänningar
kunna uppstå. För växelströmsmatning kunde en lös
tillsats försvaras då transformatorn skiljer apparaten från
nätet.
De tyska normerna för nätanslutningsapparater
refererades i korthet. De i ifrågavarande radioapparater ingående
delarna skola enligt dem underkastas en provning för 1 500
voit; praktiskt taget förbjudas lösa anslutningstillsatser för
likström. Talaren slutade med att efterlysa svenska
konstruktioner och fråga efter i belysningsnät tillåtna
spänningsvariationer, varefter diskussion vidtog.
Civiling. Ekstrand angav fabrikanternas syn på saken
genom att påpeka svårigheterna i Sverige med de många
olika nätspänningarna för såväl lik- som växelström. Då
det väl ordnade rundradioväsendet hos oss dessutom i stor
utsträckning möjliggör kristallmottagning är marknaden
ringa. Civilingenjör Sterky gjorde en anmärkning till det
angivna schemat och angav själv en laddningsanordning
med glimlampor. Sedan ingenjör Löfgren replikerat samt
redogjort för olika metoder att göra sig oberoende av
nätspänningens variationer genom automatiska ström- och
spänningsregulatorer, t. e. genom järnvätgasmotstånd eller
glimrörsregulatorer, uppträdde civilingenjör Cronvall, som
ansåg att redogörelsen för förhållandena utomlands kunde
sammanfattas så, att i Amerika hade
nätanslutningsanordningarna standardiserats och i Tyskland praktiskt taget
förbjudits. Han hoppades, att vi i Sverige ej skulle följa
den tyska linjen. Gentemot fabrikanternas åsikt om
marknaden hävdades, att med hänsyn till Stockholmstrakten
50—100 000 lyssnare funnos, som kunde använda 220 volts
likströmsspänning. Civilingenjör Waller påpekade, att
nätspänningen i Stockholm var utmärkt, varför den ur den
synpunkten var lämplig för nätanslutningsapparaterna. Talaren
inskärpte betydelsen av att dylika apparater byggdes och
behandlades som starkströmsapparater, han hade sett
sorgliga exempel på motsatsen, bl. a. tyska eliminatorer.
Ingenjör Löfgren meddelade, att förbudet i Tyskland endast
gällde batterieliminatorer. Ingenjör Härden erinrade om
den speciella faran vid 2 X 220 voit, som orsakat
åtminstone 2 farliga olycksfall, ett med dödlig utgång. Farligt
är att med handen beröra armaturen t. e. å en bordslampa
med påsatt huvudtelefon.
Sedan ingenjör Dahlgren meddelat ungefärliga siffror
för de tillåtna spänningsvariationerna i goda nät: ± 2 % i
stora likströmsnät och + 3% i små samt ± 5 % i större
växelströmsnät upp till ± 10 % i landsnät, konstaterade
ingenjör Ekstrand att Stockholm var ett lysande undantag,
då 10—20 % variation förekom i många landsnät. Ingenjör
Cronvall ansåg, att med goda konstruktioner risken vid
användande av nätanslutningsapparater ej är större än för
nyttjande av elektrisk belysning, åtminstone om hörtelefon
ersättes av högtalare.
Civilingenjör Laurell erinrade om, att ljuset varierar
med 4: de potensen av spänningen, varför det vore enkelt
att kontrollera nätspänningen. Elektricitetsverket hälsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
