Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 2 juni 1928 - Den elektriska bakugnens senaste utveckling, av civilingenjör Otto Stålhane - Några konstruktionsprinciper och erfarenheter beträffande elektriska hushållsbakugnar, av ingenjör A. Widström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
111
dorna i en byrå. Ur tillverkningssynpunkt medför
anordningen den stora fördelen, att ugnsstommen med
sin värmeisolering kan utföras på en plåtverkstad
och sålunda komma i ett gynnsammare prisläge än om
den skall tillverkas i en elektrisk verkstad.
Ugnsenheterna kunna alla göras lika och sålunda bli föremål
för ett förbilligande ackordsarbete. Med hänsyn till
lagringskostnader äro fördelarna påtagliga. För
kunden ernås den stora fördelen, att han kan börja sin
verksamhet med en stomme med fyra etager, men till en
början endast insätta en eller två ugnsenheter och sedan
anskaffa de övriga i den mån omsättningen stiger. Och
skulle till äventyrs något element gå sönder, drager han
endast ut den ifrågavarande ugnsenheten och sänder den
till reparation, under det att ugnen i övrigt ostört
fungerar vidare. Fördelen härav inser bäst den, som varit
med om reparationer i bagerier av elektriska ugnar, då
det snustorra isoleringsmaterialet ryker omkring som
snö i rummet och fördärvar allt, som finns framme.
Huvudsaken är emellertid, att denna ugn i termiskt
avseende torde komma att väsentligt överträffa
hittillsvarande konstruktioner. Det har sagts, att allt detta
visserligen är mycket bra, men att fördelarna måste
köpas för ett ökat pris, som hindrar ugnens införande
på marknaden. Det är visst och sant, att allmänheten
oftast låter priset vara avgörande även när man klart
kan påvisa, att en merkostnad intjänas på låt oss säga
första halvåret. Särskilt beträffande konditoriugnarna
torde det emellertid vara klokt av elektricitetsverken att
gynna införandet av strömbesparande konstruktioner,
t. e. genom avbetalningssystem, temporär lättnad
beträffande strömkostnader eller på annat sätt.
NÅGRA KONSTRUKTIONSPRINCIPER OCH ERFARENHETER
BETRÄFFANDE ELEKTRISKA HUSHÅLLSBAKUGNAR.1
Av ingenjör A. WIDSTRÖM.
Om man genom en laboratorieundersökning skall bilda
sig ett omdöme om en elektrisk hushållsbakugn, ligger
det närmast till hands att undersöka ugnens
värmekapacitet, dess värmeförluster vid olika temperaturer
samt temperaturfördelningen å ugnens bottenyta.
Ingenjör Stålhane har utarbetat och publicerat goda metoder
för dylika bestämningar.
Emellertid kan man icke på grundval enbart av en
sådan undersökning bilda sig ett omdöme om en viss
konstruktion, det är även andra egenskaper än de
nyssnämnda, som äro av avgörande betydelse för ugnens
lämplighet för sitt ändamål.
Under gräddningen påverkas brödet av värmet på två
sätt: det värmes dels underifrån genom direkt
värmeledning genom bakplåten och dels uppifrån och från sidorna
genom värmestrålning. Gräddningen av undersidan
representerar den mindre delen av totalvärmet, och
temperaturen hos ugnsbottnen behöver vid en ugn av plåt
icke vara synnerligen hög; den varierar för olika
brödsorter mellan 150° och 200° upp till högst 240°.
Gräddningen av översidan kräver större värmemängd och
framför allt en högre temperatur hos den värmekropp,
som genom strålning skall avgiva den erforderliga
energimängden. En lämplig temperatur torde vara 350 à 420°.
I en bakugn bör man alltså hava två värmekroppar av
väsentligt olika temperatur. För att denna
temperaturskillnad i möjligaste mån skall kunna upprätthållas,
fordras, att de två värmekropparna icke stå i god
värme-ledande förbindelse med varandra dvs. åtminstone
ettdera av värmeelementen bör vara värmeisolerat från
innerugnen.
Innerugnen har icke direkt något att göra med
gräddningen, däremot äro värmeförlusternas storlek beroende
pä temperaturen hos dess väggar, vilka bilda största
delen av ugnsrummets avgränsning mot isolationsskiktet
mot ytterhöljet. För att värmeförlusterna skola bliva så
små som möjligt skall således innerugnens temperatur
hållas så låg som möjligt; den naturliga anordningen
blir alltså den, att innerugnen sättes i god värmeledande
förbindelse med ugnens svalaste del, nämligen under-
i Se not sid. 108.
elementet, och såvitt möjligt värmeisoleras från dess
varmaste del, dvs. överelementet.
Beträffande materialet i innerugnen kan man uppställa
följande önskemål. Det bör hava liten värmekapacitet,
så att energiåtgången för uppvärmningen blir liten.
Värmeledningsförmågan bör vara god. Härigenom blir
temperaturen hos ugnens botten utjämnad och
underelementets bredd kan göras mindre än ugnsbottnens,
vilket är en praktisk fördel. Vid insättning av brödet
sjunker temperaturen å ugnens botten, och om
innerugnens värmeledningsförmåga är god, gör denna
temperatursänkning sig mera märkbar över ugnens hela yta,
medförande en minskning av värmeförlusterna. Vidare
bör reflexionsförmågan vara hög, så att största möjliga
del av det från överelementet strålande värmet
reflekteras mot ugnens botten. Av de två metaller, som kunna
komma ifråga som material i innerugnen, aluminium och
järn, har den förra i ovannämnda och andra avseenden
så många fördelar, att den trots högre pris företrädesvis
bör komma till användning. Per volymsenhet har Al 2/3
av järnets värmekapacitet, dess ledningsförmåga för
värme är nära 4 gånger så stor och
reflexionsförhållandet minst dubbelt så stort.
Beträffande ugnens isolering är det särskilt vid en
hushållsbakugn av vikt att välja ett isolationsmaterial
med liten värmekapacitet, emedan en sådan bakugn ju i
regel användes endast under korta tidsperioder, varav
följer, att uppvärmningsenergien spelar en jämförelsevis
stor roll. Man bör vidare naturligtvis såvitt möjligt
undvika direkt metalliskt värmeledande förbindelse mellan
innerugn och ytterhölje; även en metall med relativt
dålig värmeledningsförmåga, t. e. järn, leder värme 100 à
1 000 gånger bättre än de isolationsmaterial, som vid
konstruktionen av en hushållsugn stå till buds.
En bakugn, utförd enligt ovan nämnda principer,
skulle således schematiskt uppbyggas på följande sätt:
en innerugn av aluminium med värmeisolering mot
ytterhöljet, ett underelement i god värmeledande förbindelse
med ugnsbottnen och med en effekt mindre än halva
totaleffekten, ett överelement väl värmeisolerat från
innerugnen och i övrigt så anordnat, att så stor del av
värmet som möjligt avgives genom strålning nedåt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
