Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 4 aug. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson - Några metoder för mätning av elektriska fältstyrkor, av civilingenjör Helge Dahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 okt. 1928
ELEKTROTEKNIK
139
Slutligen torde det vara av intresse att. granska
syrehaltens beroende av använda katalysatorer och deras
yt-beskaffenhet.
Som regel synes kunna sägas, att syrehalten hos det
i en viss olja bildade slammet ökar vid avtagande
slam-mängd vid olika katalysatorer närvarande, vilket alltså
tyder på, att de katalysatorer, som leda till bildandet av
i övervägande grad neutralt siam, äro starkast
slambil-dande. Möjligen ligger den huvudsakliga inverkan av
desamma just i överförandet av de sura, lösliga
tjärämnena i neutralt siam.
(Forts.)
NAGRA METODER FÖR MÄTNING AV ELEKTRISKA
FÄLTSTYRKOR.
Av civilingenjör HELGE DAHLSTRÖM.
I anslutning till en uppsats av byråingenjör S. Lemoine
i Teknisk tidskrift om mätningar av elektromagnetiska
fältstyrkor etc. kommer i det följande att lämnas en
kortfattad redogörelse för vid dylika mätningar använda
mätmetoder och apparater med särskild hänsyn fästad vid den
mätapparat, som kommit till användning vid de av ingenjör
Lemoine beskrivna och av förf. utförda mätningarna av
svenska rundradiostationers, enkannerligen Karlsborgs och
Motala rundradiostationers fältstyrkor.
Principen för uppmätningen av en sändarestations
fältstyrka på ett visst avstånd från densamma är tämligen
enkel — man behöver endast mäta mottagningsströmmen i
en antenn med kända konstanter. I praktiken blir
emellertid problemet nog så invecklat, beroende dels på att
mot-tagningsströmmarna oftast bli av en sådan storleksordning
att de ej låta sig direkt uppmätas, dels på svårigheten att
bestämma en öppen antenns konstanter. Efter hand som
radion utvecklats och fått flera och viktigare missioner att
fylla, har emellertid som en följd därav betydelsen av
fältstyrkemätningar blivit allt större. Ett mycket omfattande
arbete har också i skilda länder nedlagts på konstruktionen
av lämpliga fältstyrkemätningsanordningar, vilka
visserligen blivit ganska komplicerade men dock möjliggöra
säker, snabb och bekväm mätning.
Elektriska fältstyrkan eller, som den ju också kallas,
intensiteten från en radiostation mätes- i voit pr m (resp.
mV/m eller «V/m), alltså med samma mått som
elektrostatisk fältstyrka (t. e. fältet från ett laddat åskmoln).
Effekten hos en sändarestation bestämmes utom av strömmen i
antennen även av dennas för strålningen avgörande
konstanter, motstånd och effektiv höjd. De bägge sista
storheterna äro bestämmande för såväl en sändareantenns som
en mottagareantenns effektivitet. Är en mottagningsantenn
med eff. höjden h m och motståndet r ohm avstämd i
resonans med en sändares frekvens och fältstyrkan från
sändaren vid antennen är E volt/m, så induceras i denna en
emk e = E • h voit. Härav uppkommer en resonansström
a E-h ,.,
«=-•• = — amp................................ (1)
r r
Detta gäller för en öppen antenn. Användes i stället en
mottagningsram, induceras i denna (vid mot vågfronten
vinkelrätt läge) en mottagnings-emk av storleken:
2 jr • i’ • A ■ n
X
där A är ramytan i ma, n lindningsvarvtalet och X
våglängden i m.
Ramens resonansström blir då, om lindningens
hög-frekvensmotstånd betecknas med ly
2 tv ■ E ■ A
rr ■ X
Ur denna ekv. fås
fr -
voit
(2)
r ~ rr ~
amp,
(3)
E–
ir • Tr • X
volt/m .
(4)
2jt- A -n
Härav kan ett synnerligen enkelt sätt att mäta
fältstyrkor utläsas. Att mäta ramens högfrekvensmotstånd
och övriga data i denna formel erbjuder inga svårigheter.
Värre är det med mottagningsströmmen, enär denna, som
redan framhållits, vanligen blir av synnerligen liten
storleksordning. Genom att använda största möjliga ram med
minsta möjliga motstånd i förbindelse med lågohmigt
termokors och känslig galvanometer kan man dock uppmäta
fältstyrkor av så pass liten storleksordning som 30 mV/m,
och genom lämpligt montage och delning av ramen i tvenne
elektriskt likvärdiga £elar, mellan vilka
strömmätnings-instrumentet inkopplas, kan "öppna antennverkan" nästan
bortelimineras. Detta skulle t. e. för Stockholms
rundradiostation motsvara ett avstånd av några km och för
Motala c:a 40 km. Vid den senare stationen har under
sommaren 1927 mätningar med "direkta rammetoden"
kommit till utförande i stationens närhet (upp till 10 km
avst.). Fig. 1 återger den anordning, som därvid visade sig
lämplig.
Mindre fältstyrkor än denna kan man på enklaste sätt
uppmäta genom att i stället för ram använda den
effektivare öppna antennen. Enligt ekv. (1) gäller för denna
E = volt/m.
k
Den tilltalande enkelhet, som ligger i detta uttryck
stores därav, att antennmotståndet och i synnerhet
effektiva höjden hos en öppen antenn äro svåra att bestämma
med tillfredsställande noggrannhet.
Vad först antennmotståndet beträffar finnas flera me-
Fig. 3. Mattglaslampans ljusfördelning-. Fig. t. Lacklampans ljusfördelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
