Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 april 1928
kemi
’39
vävnader vid tvättning, blekningsförmåga hos
blekmedel.
Här vill jag icke underlåta att påpeka, att
undersökningar över t. e. blekning av fibermaterial eller
överhuvudtaget undersökningar, där små skillnader i tonfärg
vid en hög vithalt skola följas, äro rätt svåra att utföra.
Detta är icke någon bristfällighet hos instrumentet, utan
beror på ögats mindre känslighet för skillnader mellan
höga vithalter, något som ju kommer till uttryck i
Weber-Fechnerska lagen. (Se för övrigt fig. 11 och vad i
samband därmed nämndes). Vid en sådan undersökning
måste särskild vikt läggas vid en noggrann
nollpunktsinställning av instrumentet, och angivna siffror på
färgkomponenterna måste vara medelvärden av serier om ett
stort antal enkelbestämningar.
Fig. 18. Tillsatsapparat lör glansmätning.
Givetvis kan Stufenfotometern, som redan nämnts,
användas för undersökningar över mineralfärger både i
pulverform och färdigrivna eller lackfärger. Här finnes
möjligheten att kvantitativt fastlägga färgernas
täck-kraft, som ju är en mycket viktig karakteristika, och
studera täckkraftens beroende av kornstorlek och andra
faktorer. Vidare kunna färgblandningskurvor fastläggas,
som kunna vara av stort värde för målningstekniken.
För färganalys av pulverformiga ämnen levererar Zeiss
för övrigt små metallkoppar och en plan glasskiva med
handtag, varmed plana ytor av färgpulvret lätt kunna
åstadkommas.
Stufenfotometern kan även användas för färganalys
av genomskinliga föremål, färgade glas eller kristaller.
1 detta samband kan nämnas att tillsatsapparater finnas,
varigenom fotometern lätt förvandlas till kolorimeter för
undersökning av vätskor. Stufenfotometern kan medelst
andra tillsatsapparater användas som vanlig
ljusfoto-meter, nefelometer, jämförelsemikroskop och
fluorescens-mätare.
Här bör även anmärkas, att Stufenfotometern icke alls
är beroende av Ostwalds färglära, fastän den är ett
ypperligt instrument just för tillämpning av detta system.
I själva verket har Stufenfotometern utrustats med en
tillsatsapparat för färganalys enligt trefärgsprincipen.
Till slut vill jag nämna, att Stufenfotometern genom
en enkel anordning även kan användas för
glansmätningar (se fig. 18). Den härför avsedda apparaten
utgöres av två av varandra oberoende vridbara små
objektbord. Lutningsvinkeln mot horisontalplanet kan avläsas
på en skala på 1° när. Apparaten placeras på
fotometerns objektbord.
Antages, att ljuset för belysning av ett glänsande
objekt, befintligt på fotometerns objektbord, infaller i
45° vinkel mot horisontalplanet, så kommer ingenting av
det speglande reflekterade ljuset in i fotometern utan
endast diffust reflekterat ljus. Vrides däremot objektet
S<i Hit t; det ligger i ett plan bildande 22°,5 vinkel med
horisontalplanet ("glansvinkeln") kommer icke endast
diffust reflekterat utan även speglande reflekterat ljus in
i fotometern. Jämfört med den i samma lutning
liggande harytvittplattan — som ju är fri från glans —
kommer objektet således i detta fall att visa en maximal
ljusförstärkning i förhållande till ljusstyrkan vid horison-
talt läge. Man är således i stånd att angiva glansen lios
vävnader eller ytor i siffror. Med användande av spärr
-och passfilter kan glansmätningen utsträckas till färgade
objekt. Beträffande närmare detaljer i förfarandet måste
jag hänvisa till facklitteraturen1.
Diskussion:
Docent J. Hertzberg framhöll den stora betydelse
färgerna spela i vårt dagliga liv icke endast i estetiskt
hänseende utan även rent materiellt. Vårt seende är nästan
alltid förenat med färgförnimmelse och föremålen omkring
oss, såväl i naturen som för övrigt, karakteriseras ju ofta
genom sin färg. Färgerna ha även ett visst psykologiskt
inflytande och äro av betydelse för vårt välbefinnande och
vår trivsel; utan färgerna vore vårt liv i dubbel bemärkelse
grått.
Det är därför anmärkningsvärt, att vi så länge kunnat
avvara ett genomfört system för färgernas nomenklatur och
för deras ordnande. Ostwald är den förste, som lyckats
utarbeta ett dylikt fullt genomfört system. Föregångare ha
visserligen icke saknats, men ingen har förut orkat med
eller haft de nödiga förutsättningarna för att kunna slutföra
det ytterst krävande arbetet och ge lösning åt de många
härmed sammanhängande och svårlösta problemen. Det
jättearbete Ostwald utfört med utarbetandet av sin färglära
måste betraktas såsom i hög grad beundransvärt. Ostwald
har icke endast skapat ett på vetenskaplig basis uppbyggt
system, han har även med framgång sökt anpassa detsamma
efter det praktiska livets skiftande materiella och estetiska
krav.
Dock trodde talaren att systemet skulle bli besvärligt och
omständligt vid en mera allmän praktisk tillämpning. De
färgade ytor i form av färgatias, färglagda kartonger,
färgserier etc., som i mycket stort antal äro nödvändiga vid
metodens praktiska användning, äro tyvärr av mycket
begränsad hållbarhet; de färgämnen, som ingå däri, äro till stor
del icke ljusbeständiga och dessutom äro de färgade ytorna
ömtåliga för mekanisk åverkan och bli lätt solkiga.
En apparat, medelst vilken på rent optisk väg genom
sammanställning av vissa standardiserade primära färger, alla
färgtoner syntetiskt kunde framställas, och medelst vilken,
genom en överenskommen nomenklatur eller beteckning, de
belopp siffermässigt kunde angivas, med vilka de olika
komponenterna ingingo i de olika färgerna, borde innebära
avsevärda fördelar. Dylika apparater existera redan.
Talaren kände två dylika, den ena konstruerad av A. Hübl och
beskriven i Physikalische Zeitschrift 1917, den andra
konstruerad av J. Guild är beskriven i en avhandling i
Trans-actions of the Optical Society 192®. Talaren skisserade på
svarta tavlan dessa apparaters konstruktion och beskrev
deras funktion. Båda äro baserade på den additiva
tre-färgssyntesen och färgkomponenterna utgöras av tre
färgfilter, som vart och ett är transparent för var sin tredjedel
av det vita ljusets spektrum men fullständigt absorberar
alla övriga strålar. En enligt Hübls anvisningar på Tekn.
högskolans fotografiska •institution byggd försöksapparat
har visat, att alla färgtoner med densamma kunna erhållas.
Dock var apparaten alltför ljussvag för att möjliggöra en
mera noggrann färganalys. Avsevärt bättre synes den av
G-uild konstruerade apparaten vara. Den bristande
mätt-ning, som alltid i större eller mindre grad vidlåder de i
färgtriangeln mellan två av de primära färgkomponenterna
liggande färgtonerna, kompenseras i Guilds apparat genom att
den färg, som skall undersökas, tillföres ett visst känt belopp
av den tredje primära komponenten.
Talaren gav några exempel på huruledes man på ett
enkelt sätt, genom att till de tre bokstäver, som beteckna
filterfärgerna, tillfoga de sifferindici, som angiva i vilket
belopp de tre färgkomponenterna ingå, kunde på ett entydigt
sätt beteckna alla olika färgtoner och färgnyanser. Även
i A. Kltjghardt, Ueber die Bestimmung des Glanzes mit dem
Stufenphotometer, Melliands Textilberichte, 8, 620 (1927).
A. Kluqhabdt, Die Bestimmung des Glanzes an bunten
Oberflächen, Melliands Textilberichte, 9, 133 (1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
