Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
moderniseringsarbeten, som under senaste åren
utförts, varefter de nya anläggningarna för
framställning av saltsyra demonstrerades. Besöket varade
ungefär 1 timme, varefter man åtskildes för dagen.
Fredagen den 24 maj återupptogos förhandlingarna
kl. 10,15 f. m. under ordförandeskap av prof. Bror
Holmberg. Dagens program omfattade följande
föredrag: Acetylen såsom utgångsmateriel för kemisk
industri, av fil. lic. E. G. Thorin, Moderna metoder
för bearbetning av träsyra, av civilingenjör K. N.
Cederquist och Framställning av aluminiumoxid
enligt Haglund, av direktör Assar Grönwall.
Efter direktör Grönwalls föredrag förevisade« några
synnerligen intressanta filmer återgivande den
Haglundska aluminiumoxidframställningen i full
fabriksskala vid de tyska fabrikerna,
Mötesprogrammet var härmed genomgånget och
ordf. fil. dr Nordenson förklaradt mötet upplöst.
Innan klubban föll framförde fil. dr Axel Lindblad
mötesdeltaga rnes varma tack till mötespresidiet och
bestyreisen för allt det arbete de nedlagt på
anordnandet och genomförandet av det nu slutade mötet, om
vars gedigna och värdefulla innehåll mötesdeltagarna
alla voro ense.
På aftonen intogs gemensam middag med damer
på Restaurant Förestå å Lidingön. Under måltidens
lopp framfördes mötets tack till föredragshållarne av
prof. Holmberg, som även i ett livligt senterat
anförande föreslog damernas skål.
Söndagen den 26 maj företogs en gemensam utflykt
till Oxelösund, där det nya glasverket för dragning
av fönsterglas besågs. Efter en rundvandring i
verkets alla avdelningar samlades deltagarna å hotellet,
där Oxelösunds järnverks a.-b. med älskvärd
frikostighet inbjudit till frukostmiddag, vid vilken dir..Geo.
Hamfeldt utövade värdskapet. Mötets tack för
gästfriheten framfördes av ordföranden.
A. D. E.
ATOMTEORIEN OCH DET KEMISKA VALENSBEGREPPET.
Av professor E. Hulthén, Stockholm.
Sedan några år har man från atomfysikalisk
ståndpunkt allt mera börjat uppmärksamma de
molekylära problemen. Atomteorien, såsom denna
utvecklades framför allt genom studiet av
atom-spektra, har nått en viss avrundning uti en
atommekanik, som med en förut oanad skärpa och
framgång förmår redogöra för de atomära fenomenen.
Höjdpunkten uti denna analys nåddes med
klarläggandet av periodiska systemet och den
teoretiska syntesen — att ur lagarna för atomernas
växelverkan utreda molekylstrukturen — har därefter
börjat träda i förgrunden. Därvid koncentreras
intresset kring valensbegreppet, kemiens kärna och
väsen.
Vi kunna gå tillbaka till år 1916 för att finna de
första framgångsrika försöken till en atomteoretisk
utredning över valensbegreppet. Härvid hänsyftas
till Kossels bekanta teori för de heteropolära
molekylbindningarna. (Annalen d. Physik, 1916.) Då de
kosselska synpunkterna ännu i dag hava ett
bestående värde, skola vi i korthet redogöra för desamma
— de föra oss för övrigt tämligen direkt in på de
aktuella problemen.
Det är naturligtvis överflödigt att här redogöra
för grunddragen uti Rutherfords atommodell,
såsom denna av Bohr utvecklades för tydningen av
atomspektra. Då Kossel övertog denna modell, hade
den på tre års tid redan hunnit passera första
utvecklingsstadiet för att puppas in i nästa.
Undersökningarna över spektra — framför allt
Röntgenspektra — hade lärt oss att de i atomen bundna
elektronerna fördela sig på olika "energiskal", varvid
deras bindningsenergi kunde uttryckas som en enkel
funktion av heltalsserien:
n: 1 2 3 4 5 6 7
Skalbeteckn.: K L M N O P Q
På grund av den positiva kärnladdningen upptaga de
olika skalen i första hand resp. 2, 8, 8, 18, 18, 32 st.
elektroner. Under trycket av den ökade
kärnladdningen hos de tyngre elementen sker emellertid en
omlagring uti besättningstalet, för vilken vi längre
fram närmare skola redogöra. Ovannämnda
besättningstal återspeglar förhållandena i naturliga systemet,
där ädelgaserna bilda avslutningen på de olika
perioderna, Dessa utmärka sig således för en egenartad
stabilitet, i det att ädelgaserna vägra i sig lipptaga
nya elektroner (ringa elektronaffinitet), liksom det
också erfordras stora energimängder att från
desamma avlägsna en eller flera elektroner (hög
ionisationsspänning). Dessa ädelgasernas
karakteristiska egenskaper utgöra hörnstenarna i
Kossels teori, vars kärnpunkt är utformad uti satsen: i
molekylen sträva atomionerna att antaga
ädelgaskon-figurationernas karaktär. Det ligger nära till hands
att antaga, att atomionerna därvid huvudsakligen följa
vägen för det minsta motståndet, dvs. ansluta sig till
närmast liggande ädelkonfiguration. Man kan inte
heller uppvisa något exempel på en kemisk process,
som kunde tyda på en uppluckring av ett i sig avslutat
elektronskal. De kemiska liksom i allmänhet de optiska
egenskaperna hos en atom äro med andra ord alltid
knutna till elektronerna i det yttre oavslutade skalet
(valenselektroner, ljuselektroner). På så sätt erhålla
vi en förklaring till de starkt elektronegativa
egenskaperna hos halogenerna liksom också till de starkt
elektropositiva egenskaperna hos alkali- och
jord-alkalimetallerna. De elektrostatiska krafterna mellan
atomionerna (t. e. Na+ Cl-) möjliggöra
molekylbildningen. De positiva och negativa valenserna,
ävensom Abeggs normal och kontra valenser, äro
endast uttryck för atomionens dubbelsidiga strävanden
mot framför stående eller efterföljande ädelgas
ställning i systemet.
Vi behöva icke uppehålla oss vid de mångfaldiga
och vackra konsekvenserna ur Kossels hypotes.
Mycket härav har väl ännu i dag sitt fulla värde. Vi
vilja i stället uppmärksamma den kritik, som från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
