- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Väg- och vattenbyggnadskonst /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Fig. 1. Wilds fototeodolit.

inhänges i två Y-lager, har brännvidden 165 mm. För
fotografering å längre avstånd levereras även en
kamera med brännvidden 240 mm. På kamerans
främre del finnes en med hak försedd stång, medelst
vilken kamerans optiska axel kan inställas å
+ 12°, + 6C, ± 0, _ 6C, _ 12’ och _ 18’ lutning
mot horisonten.

Objektivet har konstant bländaröppning och är
försett med gulskiva. I stället för slutare finnes å
objektivet ett lock, som borttages vid exponeringen.
Kassetterna äro enkelkassetter, avsedda för
spegelglasplåtar i formatet 100 X 150 mm. De inläggas i
kameran och fasthållas i denna av ett lock, som med
gångjärn är fäst i kameran. I detta lock finnes en
fjäderanordning, som vid exponeringen pressar
plåten mot en ram, så att en exakt bildvidd erhålles.
Denna ram har vertikala och horisontala märken, de
s. k. mätmärkena. Dessa infotograferas å plåten och
användas vid plåtens injustering i autografen.

Vid plåtens ena sida infotograferas tre
nummerhjul, angivande plåtens nummer.

Kamera, stålhus och teodolit kunna vridas kring en
vertikal axel i förhållande till trefoten och fästas vid
denna medelst kläm- och mikrometerskruv.
Teodolitens horisontalcirkel är fäst vid stålhuset och så
orienterad att avläsningen blir noll, då teodolitens
och kamerans optiska axlar äro parallella. Kamera
och teodolit kunna inställas godtyckligt i förhållande
till varandra. Kameran kan vid vinkelmätning
borttagas, och teodoliten kan då användas som en vanlig
teodolit.

Instrument och tillbehör (48 enkelkassetter i 4
aluminiumbehållare, 3 stativ, 3 trefötter, 3 signalskivor,
3 signalspetsar, 3 lod och 1 basmätningsstång) äro
väl och fältmässigt förpackade, samt ej tyngre än att
hela utrustningen kan bäras av två man.

Vid basmätningen användes den sammanläggbara

TL

basmätningsstången, som har längden - meter.

23 febr. 1929

Denna, som vid mätningen skall vara horisontell,
ställes vinkelrät mot basen med tillhjälp av en liten
cliopter. Vinkeln a mellan syftlinjerna till
basmät-ningsstångens ändmärken mätes, varefter avståndet
ü kan beräknas. Ur fig. 2 erhålles sålunda om a
mätts i nya grader:

n 100

2 • ti • D : — = 400 : a och härur D =––meter.

2 a

Är basen inte över 100 meter lång, kan mätningen
utföras på detta sätt. Vid större längd å basen
bestämmes längden av denna med användande av
hjälp-bas enligt fig. 3. Om här vinklarna a, ß och y mätas,
kan basens längd B beräknas.

Bestämning av kontrollpunkter m. m. sker på
samma sätt som vid vanlig triangel- eller
polygon-mätning, varvid fototeodoliten användes för
vinkelmätningen.

Fig. 2. Basmätning med användande av Wilds
basmätningsstång.

Det svåraste, men också intressantaste, är själva
rekognosceringen. Vid denna väljas lämpliga
stations- och kontrollpunkter. Stationspunkterna måste
tagas så, att basförhållandet blir */*—1/i5. Är det
större än 1/4 blir stereoeffekten dålig, och är det
mindre än !/i5 blir punktbestämningen osäker.

I samband med fotograferingen utföres
vinkelmätning för kamerans orientering. Vid solbelysning bör
fotograferingen å två sammanhörande
stationspunkter ske så samtidigt som möjligt, ty i annat fall bli
skuggorna helt olika på de båda bilderna och detta
kommer att inverka på stereoeffekten.

Där tillräckligt högt belägna stationspunkter kunna
erhållas, och terrängen är överskådlig, äro dessa
terrestriska metoder mycket användbara. Man blir
här mera oberoende av väderleken än vid
flygfotografering. Då sikten är olämplig för fotografering, kan
ofta den erforderliga vinkelmätningen utföras, och
fotograferingen ske, då det lämpar sig härför. Den
Wildska fältutrustningen är särskilt lämpad för ett

dylikt förfaringssätt, då kameran endast med ett par
enkla handgrepp kan inhängas eller borttagas. Vid
användande av denna utrustning kunna plåtarna även
utnyttjas på bästa sätt, då här finnes alla erforderliga
inställningsmöjligheter och dessutom kameror med
olika bränn vidd för fotografering å olika avstånd.

Vid mindre överskådlig eller svårtillgänglig terräng
blir fotografering från luften mera ekonomisk. För
detta ändamål bygger firman Wild en lätt och stabil
flygkamera (se fig. 4). Den användes för fotografe-

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929v/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free